En Pressad Tillvaro

Hur hamna jag här, avslutning.

2012-01-23T08:00:00.000+01:00

Därefter så började jag tappa fokus kan jag känna idag. Jag ville jobba med datorer och programmering för det tyckte jag var kul hemma på kammaren. Det var dessutom framåt framåt som gällde i databranschen på den tiden. Så här efteråt, efter att ha jobbat som programmerare, så var det enda som var roligt med det jobbet att det var bra betalt och tämligen fritt. Så länge det var bra tider vill säga. Jag har inte skrivit en rad kod i princip sen jag fick sparken från det sista datajobbet, lusten försvann nånstans på vägen.

Därefter försökte jag desperat få tag på ett nytt datajobb, jag kunde inget annat. Men efter tre år som arbetslös vart jag tvungen att göra nått, plugga. Trots att jag inte visste exakt vad jag ville plugga. Jag har alltid gillat att fotografera och det slutade med att jag sökte och kom in. Hade jag inte gjort det så hade jag antagligen pluggat nått helt annat. Nu kom jag iofs in på två skolor så det kunde kanske ha blivit foto iaf, jag vet inte.

Nu sitter jag här och jobbar främst som bildtekniker eller colorist som jag tror den engelska termen lyder. Funderar över hur och om jag ska gå vidare med mitt fotograferande. Jag befinner mig i en situation jag tror många andra fotografer skulle vara avis på. Ett otroligt flexibelt brödjobb som betalar räkningarna och som jag i princip när som helst kan ta ledigt ifrån för att göra mina egna grejer.

Hur hamnade jag här? Jag skulle ju rädda livet på människor hela dagarna...

/Freddo

Hur hamnade jag här fortsättning...

2012-01-20T08:00:00.000+01:00

Senare i livet ville jag bli stridspilot, tänk åtta års ålder ungefär. De räddade också livet på en massa människor hela dagarna. Eller åtminstone kunde de göra det om det behövdes och att flyga stridsflygplan måste bara vara häftigare än att köra brandbil. Det behövde jag inte ens pröva för att förstå.

Ett medfött ryggfel satte dock stopp för dom planerna. Det förstod jag redan som liten och gav upp dom planerna. Fast jag kunde fortfarande bli militär tänkte jag. De räddar också livet på folk resonerade jag. Så ser jag fortfarande på den saken. För mig handlar det inte om hur mycket folk jag eventuellt skulle skjuta eller bomba ihjäl utan hur många jag därigenom räddar livet på.

Värnplikten fick mig att inse att det där med officerare antagligen inte var nått för mig. Jag hade alldeles för svårt att inte ifrågasätta och på den tiden var det inte så uppskattat för att uttrycka det milt. Idag skulle det antagligen ha fungerat bättre, det är iaf intrycket jag fått av att besöka de militära i olika sammanhang.

Någonstans mellan att jag ville bli militär och att jag gjorde värnplikten. Dvs någon gång mellan att jag var 11 och 20 så har jag ett svagt minne av att jag ville bli gynekolog. Det kändes som ett felsäkert sätt att få se det där som tjejerna hade mellan benen och som jag inte hade. Men det var svårt att koppla gynekologer till någon slags hjälteroll som räddade livet på folk hela dagarna så intresset för den karriären avtog rätt snabbt ändå.

fortsättning på måndag...

/Freddo
P.S I morgon har eleverna på Nordens Fotoskola vernissage på Galleri Kontrast. Från klockan 11, tror jag.

Ni kanske undrar hur jag hamnade här?

2012-01-18T08:00:00.000+01:00

Det gör jag också, i likhet med Johan Glans version av Nisse Hult.

Jag antar att det började någon gång när jag var liten och med de drömmar jag hade då. Jag har inte så mycket minnen av vad jag hade för drömmar som liten. Men jag vet att jag ville bli brandman, eller möjligen polis. De for ju runt och räddade livet på folk mest hela dagarna och det ville jag också göra.

Mina föräldrar hade ett par vänner där mannen jobbade som brandman. Idag minns jag inte längre vad de hette. Men alltid när vi var där så lånade jag en hjälm som han hade hemma och så sprang jag runt och lekte brandman och räddade livet på diverse leksaksdjur och annat. Ofta for vi ner till stationen och jag fick sitta i brandbilen och någon gång hände det att vi tog en tur på samhället till och med. Bättre än julafton nästan.

Jag kände en farlig fascination för eld och med ett barns naiva och okontrollerade förmåga så bidrog jag med min del av lekandet med eld. Inte så mycket för att elda upp saker och ting utan för att känna kontrollen och för att släcka elden, tämja den om man så vill. Nåväl, min pott av tur gick väl åt där för inget allvarligt hände och jag vinner aldrig på lotto längre. Fast fascinationen för eld finns kvar, men idag är den kontrollerad.

fortsättning på fredag...

/Freddo

Julafton & pressfrihet

2011-12-24T10:00:00.000+01:00

Jag vet att förtroendet för press är superlågt. Tycker inte att det är så självförvållat som många andra. Det är kunderna som väljer vad de vill stödja och beklagligt nog är det få som läser seriös journalistik.

Jag sitter med en kopp kaffe och en skinksmörgås och funderar över Martin och Johan i Etiopien. Skulle inte förvånas om de friges idag, men det där är storpolitik så det är svårt att säga nått säkert. Men visst skulle de kunna marknadsföra det som en julklapp från Etiopien.

Jag tänker istället på en del kommentarer jag läst på twitter. Där sorgligt många som tycker att det är okej att de döms. De menar att brott trots allt begicks när de olovligt tog sig in i landet. I sak har de rätt, men ändå fel. Alla länder, tror jag, har lagar mot olaglig invandring. Så också Sverige. Men ingen riskerar 18 års fängelse utan det mer logiska i utvisning.

Ska man verkligen bedriva seriös journalistik så är man ibland tvungen att sätta sig över vissa lagar. Det skulle vara alldeles för lätt för maktbusarna att hålla sig undan annars. Men när och vilka gränsdragningar ska man göra? Ja, det är svårare att säga. Men om ett stort oljebolag med kopplingar till svensk maktelit misstänks utnyttja fattiga länder och lokalbefolkningen så är vi väl rätt nära att rättfärdiga vissa övertramp?

Nu är oljeverksamheten inte direkt olagligt eftersom det antagligen inte finns någon lag mot miljöförstöring och utnyttjande av folk i Etiopien. Så hur rättfärdigar vi att bryta mot lagen för att granska ett företag som på pappret inte begått några olagligheter?

På många sådana ställen dras pipelines nära bebyggelse eller rakt igenom bebyggelsen. Dessa läcker ofta pga dåligt underhåll, där barn sedan leker. Skulle du låta dina barn leka bland en massa oljespill? Skulle du känna dig trygg att dricka vattnet?

Det som oroar mig är att vi kommit till ett läge där folk accepterar och kanske till och med tycker att det är rätt okej att journalister fängslas när de försöker utföra det jobb som folket påstår att de vill läsa.

Att vi kommit dit där folk inte bara accepterar utan tycker att små inskränkningar i friheten är helt okej. Bara det ger en känsla av trygghet eller sparar pengar.

/Freddo

Julfest

2011-12-16T08:00:00.000+01:00

Igår var det dags julfest med PFK Stockholm. Dagen började på sämsta sätt. Försov mig 1,5 timme och vaknade med stenhård huvudvärk. Jag var så anti-pepp som man bara kan vara på att sätta mig i bilen och åka till Stockholm.

Men i egenskap styrelsemedlem tycker jag ändå att man har ett visst ansvar att visa lite intresse. Trots att jag för det mesta bara känner prestationsångest av att åka på dessa tillställningar eftersom det naturliga ämnesvalet för kallprat blir:

- Vad gör du nu då? (Underförstått är att frågan är hos vem jobbar du eller vilket projekt håller man på med)
- Ähum, ingenting för det mesta...

Tillhör man då Stockholmsdistriktet så saknas det inte direkt folk som är väldigt framstående inom vårt skrå. Skönt ändå att jag inte har så lätt för att bli "starstrucked".

Hur som helst så var det tur att jag ändå åkte dit. Det var skittrevligt och jag fick höra många roliga historier. För lite ovanligt nog så dök det upp en hel del av den delen av medlemsskaran som numera är pensionerade och de sittar på en rejäl säck med historier och anekdoter.

En egen historia från kvällen var att vi hade fotoquiz och eftersom jag satt bredvid Jacob Forsell så var vi samma lag. Jacob har dock lite nedsatt hörsel vilket gjorde att han basunerade ut de flesta svaren högt och tydligt i vår konversation om lösningen på denna fotoquiz.

Utöver detta så hade vi en liten opretantiös bildtävling som alla deltog i. Att ha en bild med sig var liksom en inträdesbiljett till middagen. Hur som helst så fick min bild några röster vilket kändes hedrande eftersom man vet att det är ett gäng skitduktiga fotografer som röstar. Hur som helst så vann Sanna Sjöswärd med ett jättefint porträtt av Lennart Nilsson.

Alla verkade nöjda så det blir nog med all säkerhet en upprepning nästa år.

Nackdelen är att klockan är kvart över två och jag försöker varva ner för att kunna sova. Om fyra timmar går jag normalt upp för att åka till försörjningsjobbet... fast jag har redan förvarnat att jag kanske skulle ta lite sovmorgon.

Jag gissar att det inte blir så mycket mer skrivande innan jul så jag önskar eventuella läsare en riktigt God Jul!

Mvh
Freddo

Margaret M. de Lange

2011-12-09T08:00:00.000+01:00

Utställningen som var den direkta orsaken till att jag åkte in till Fotografiska. Hennes bilder påminner väldigt mycket om Anders Petersens bilder. Som jag personligen är väldigt förtjust i. Utställningen handlar om att känna sig ensam trots att man är omgiven av människor. Jag kan känna igen mig i tanken och känslan men inte riktigt i bilderna.

Dom här bilderna kräver tid, dom är långsamma. Jag märker hur vanan av snabbkonsumerade bilder gör att jag stressar igenom utställningen.

Jag går och tar en fika och funderar över intrycken som känns ofärdiga. När jag går tillbaka så är utställningen tillfälligt stängd för intervju.

Pratar lite med curatorn Maria om bilderna. Betydelsen av om fotografen är man eller kvinna. Margaret lär själv ha sagt att hon är liten blond kvinna, hon är ofarlig. Det motsatta osagda påståendet får mig att bli sur, jag är stor man runt 40. Alltså är jag farlig...

Det är intima bilder utan att de känns särskilt närgångna. Jag vet inte riktigt vad dom säger mig, men dom drar mig till sig på samma sätt som Anders bilder. Så där vill jag också fotografera.

/Freddo

Helen Hewitt

2011-12-08T15:52:00.001+01:00

Tog en tur till storstaden för att kolla in lite utställningar. Bl.a. Helen Hewitt. En amerikansk gatufotograf. Hade lite svårt för bilderna. De mesta kändes lite för avståndstagande.

Undantag fanns förstås men det gör alltid om det är tillräckligt många bilder. Nä storheten går mig förbi och det känns som om de lever på ålder mer än nått annat.

De berättar mer om en svunnen tid än nått om människorna som levde då. Kanske är det mitt ointresse för sånt som varit som gör att det inte hugger tag.

Det får mig att tänka på härom dagen. Då insåg jag att jag antagligen inte var så intresserad av dåtid eller framtid. Utan att det är nuet eller sådant som är tidlöst som intresserar mig.
Som Margaret M. de Lange.

/Freddo

Gösta

2011-12-07T08:00:00.000+01:00

När jag var liten så hade vi tre "gubbar" i byn. Först var det Kurt, han ansågs vara den snälla gubben. Han sa alltid åt oss att gå och plocka sockerärtor på hans åkrar. Jag bor för övrigt i ett av hans hus numera. Kurt är borta sedan länge men vi hyr av hans son.

Sedan var det Allan, han ansågs å andra sidan vara byns gringubbe. Egentligen var han väl inte så grinig men han hade väl inge vidare hand med barn helt enkelt. Tog man ärtor från hans åkrar så han såg det så fick man en åthutning som om man snott dagskassan eller nått. En gång kom han med traktorn och sandade byvägen när vi barn höll på och åka spark på den. När han passera så ropade han ut genom fönstret att nu går det bättre att åka på vägen. Vi barn var förstås jätteledsna och tyckte han var en elak jäkel. Han menade väl antagligen att det skulle gå bättre för bilarna, medan vi besviket konstaterade att det var färdigåkt med sparkarna.

Och så Gösta. Gösta var varken snäll, grinig eller elak. Han var bara Gösta. Jag vet inte om jag någonsin pratade med Gösta. Han var stor och hans gård låg lite avsides ute på åkrarna. Så antingen kom han på traktorn när han åkte ner för att hämta posten, eller så kom han i sin vinröda Volvo för att hämta posten. Varje gång han passera så hälsade han på oss barn. Satt han på traktorn så vinkade han och satt han i sin Volvo så lyfte han på pekfingret från ratten som en liten hälsning.

Gösta hade en åker som låg alldeles bredvid vårat hus och eftersom det när jag var liten var riktiga vintrar så bildades det ofta is på dem. Under snön då förstås. Jag var väl lika skridskotokig som alla barn så jag var ofta ut på åkrarna för att kolla om det fanns is. Fanns det is så brukade jag ta en snöskyffel och börja skotta rent. Var man smart gjorde man det när Gösta hämta posten med sin traktor. För han svängde alltid ut på åkern och plogade rent isen åt oss barn. På så sätt hade vi barn alltid en hockeyplan stor som en fotbollsplan för oss själva här ute på landet.

Det här är ganska många år sen. Gösta har gått bort och det har flyttat in nya människor till byn och därmed en del nya ungar. Varje morgon åker jag ner med vår hund till morsan som är dagmatte och bor i andra ändan av byn. Eftersom jag är lite seg på morgonen så passerar jag ofta ungarna när de står och väntar på skolbussen. Jag passerar försiktigt och hälsar genom att lyfta på pekfingret från ratten.

Jag har blivit den nya Gösta, saknas bara en traktor med plog och riktiga vintrar.

/Freddo
God Jul!

Julmarknad

2011-12-05T08:00:00.000+01:00

Det var julmarknad ute på ön i helgen. Jag och Malin åkte dit och kikade. Mycket hantverk, mycket folk och trångt i gångarna. Jag minns inte när jag var där ute sist, men det var ett tag sen. Det väckte en del minnen till liv. Önskar ibland att jag gått där när jag var typ tjugo.

Det blev inte så mycket handlat hur som helst, en mistel kom vi hem med. Såg inga bilder någonstans, det var lite synd. Fast vi hade inte heller bilder uppe när det var julmarknad vad jag kommer ihåg.

/Freddo

Nya väskan

2011-11-25T17:22:00.001+01:00

En liten fredagsuppdatering. Här är bilderna på nya väskan. Diskret, tunna väggar och ser rätt sliten ut redan från början.

©Fredrik Johansson


©Fredrik Johansson

Trevlig Helg!

/Freddo

Min nya väska

2011-11-22T08:00:00.000+01:00

Som jag skrev i förra inlägget så köpte jag en ny kameraväska på fotomässan. Är så här långt nöjd och tror att det kan bli en "keeper". Fast det har jag trott om de förra väskorna också.

Men när jag tog med mig den nya väskan härom dagen när vi skulle gå på julmarknaden så säger svågern: "Har du en skötväska?"

Hmpf...

/Freddo

Fotomässan 2011

2011-11-18T19:00:00.000+01:00

Ja, så var det dags för en pilgrimsfärd i år igen till Fotomässan. Den är rätt okej ändå eftersom den har en förhållandevis stor bildavdelning som bara visar bild. Dock vart jag lite besviken i år, det var inte så mycket som var intressant. Några undantag fanns det förstås.

Magnus Wennmans bilder och produktion är imponerande. Fattar inte hur han orkar hålla det tempot. Klart värt att se. Vi lyssnade även på ett föredrag som han höll. Det är alltid kul att lyssna på hur andra tänker kring bild. Nu sa han väl inte så mycket om just det men lite kom det väl fram. Sedan avslutande han med tipset, kring projekt, att se till att sätta igång och få det gjort. Jo, det har jag också tänkt...

Aida Chehrehgoshas bilder var också mycket värda att lägga lite tid på. Hennes bilder kunde jag ha stått och funderat kring länge om det vore för det blir lite rörigt på en fotomässa. Hon väckte tankar kring min egen uppväxt och till samhällsnormer kring invandring. Se henne om ni får chansen.

Hade inte tänkt handla så mycket direkt men det sket sig naturligtvis. Det blev en ny fin väska, lite portfoliogrejer och fotopapper. Det enda jag visste på förhand att jag skulle handla var fotopapper. Men en del av portfoliogrejerna hitta jag i en fyndlåda. En ringpärm, stängbara med blixtlås, och handtag och metalldetaljer för 250:-. Dom brukar kunna ligga uppåt 1000-1500:- så det tyckte jag var ett fynd.

Fotomässan var knappt värt ett besök ändå i år kan jag tycka. Utställningarna hade sjunkit i kvalité och hela utställningen som sådan har krympt verkade det som. Är man inte överintresserad av prylarna så rekommenderar jag att man åker in till centrum och går på Galleri Kontrast, som för övrigt inte var representerade, och Fotografiska, som inte heller var representerade såvitt jag kunde se, istället. Det bli billigare dessutom.

/Freddo

Filmtest!

2011-11-14T08:00:00.000+01:00

I fredags började göra lite filmtester. Ingen stor grej utan en liten grej som jag vill testa på nätet. Men min kamera klarar bara VGA-upplösning. Det visade sig vara ett problem, får se hur jag löser det.

Det kan bli ganska kul om jag får allt att fungera i slutändan.

Har också börjat kolla på ny dator. Men kan inte bestäma mig. Det blir en Mac, men om det ska bli en mini, iMac eller en Mac Pro vet jag inte. Det senare känns onödigt dyrt, en iMac får troligen inte plats utan att flytta om en massa prylar. Då återstår en MacMini men den vet jag inte hur bra den lirar med Premier eller Photoshop. Det senare borde väl inte vara ett problem iaf, den kan inte gärna vara sämre än min MacBook.

Ska prata lite med killarna på affären så får vi se vad dom säger.

/Freddo

Idyll

2011-11-10T08:00:00.000+01:00

©Fredrik Johansson

Satt och kolla lite på TV medan jag öva på min gitarr. Handlade om folk som blev blåsta när de köpte hus i Thailand. Folk som som ville flytta till paradiset.

Jag tror att man ska försöka hitta sitt paradis i det man har. Att inte hela tiden jaga något man inte har.

Svårt såklart, men ändå lite eftersträvansvärt på sitt sätt. Jag skulle absolut kunna tänka mig ett liv i Thailand, eller det har hänt att jag drömt om det iaf. Äga en schysst båt och ägna mig att köra ut dykturister. Det vore en rätt skön tillvaro, iaf i mina drömmar.

/Freddo

2011-11-01T08:00:00.000+01:00

Idag ska jag ta lite interiörbilder och detaljbilder. Lite spänd på hur det första ska funka med 28mm som vidaste brännvidd.

I morgon är tanken att vi ska ta lite porträtt på personalen. Satt och leta inspiration igår på nätet utan att hitta nått som föll i smaken sådär riktigt.

Min dator står inte uppkopplad mot mitt bildarkiv just nu, men annars börjar det väl bli dags att få upp nån bild igen. Håll ut det kommer.

/Freddo

Kontakter

2011-10-05T08:00:00.001+02:00

Jag vet, jag har blivit skitdålig på att uppdatera den här bloggen. Jag klurar fortfarande på hur jag ska lösa det. Tidigare var det en ventil, ett sätt att känna att man faktiskt gjorde nått. Nu är det mest ett dåligt samvete.

Hur som helst så var jag iväg hela förra helgen. Ska inte gå inte så mycket på vad jag gjorde, men en bra sak som hände var att jag fick kontakt med en kille som förhoppningsvis kan hjälpa mig med kontakterna med försvaret.

Funderar på att byta namn på bloggen, men att döpa den till "En opressad tillvaro" känns lite spånigt. Ännu bättre vore kanske att komma på ett sätt att öka pressen på sig själv igen. Så att man får något gjort.

I helgen så har jag ganska mycket tid över tror jag. Då ska jag försöka få lite gjort både här och där.

/Freddo

Symbolhandlingars värde

2011-08-02T09:00:00.000+02:00

Vad en symbolhandling egentligen är värd? Jag brukar fundera över det. Senast i raden är att lägga en norsk flagga i sin profilbild på fejjan. Vad är det egentligen värt?

Ingen omkommen kommer att återuppstå, ingen sorg kommer bli nämnvärt mindre. Fast jag tror ändå att det har ett värde. Att utföra en symbolhandling skapar ett "mindset", det här är jag och det här står jag för.

Terrorhandlingar är så extrema så blir svårt att omsätta till verkligheten om vad symbolhandlingen är värd. Men om vi tänker oss att det rört sig om ett vanligt våldsdåd, någon som har blivit nedslagen på stan. Då tänker jag att ifall man utfört tillräckligt många symbolhandlingar och verkligen menat dem. Så vågar man till slut ingripa om man ser en misshandel på stan.

Personligen anser jag inte att skänka pengar är en symbolhandling. Därför skänker jag i stora drag aldrig pengar heller, det är att köpa sig ett samvete. Besvärande ofta till en organisation som har ledningstoppar som plockar ut miljonarvoden dessutom. Symbolhandling är med andra ord inte att skänka pengar till en tiggare utan att bjuda denne på mat.

/Freddo

Norge - Vi har redan förlorat lite

2011-08-01T09:00:00.001+02:00

© Fredrik Johansson

Bevakningen av terrordådet i Norge har varit massiv. Alla bloggare med det minsta samhällsengagemang har skrivit om det. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva så därför har jag avvaktat tills nu.

Många har erkänt att de först tänkte på muslimska terrorgrupper. Media jagade experter till höger och vänster. Spelade ingen roll vad de sa så länge de sa nånting som gick att spekulera i. Jag minns inte riktigt vad jag tänkte. Först tänkte jag nog bara terrordåd. Sedan minns jag att jag sa till mina kollegor "undrar var nästa bomb smäller?". Det vart ingen andra bomb utan en mycket mer beräknad händelse. Jag tänkte antagligen på vår egen terrorist som misslyckades i Stockholm och att det nu bara är att inse terrorn finns här för att stanna. Antagligen tänkte jag också på muslimska terrorgrupper.

Sedan visade det sig vara en blond helyllenorsk kille med blond hår och blåa ögon. Då pustade många ut och tyckte att det var "tur". Tur för att det inte var en islamsk gruppering. Jag förstår hur dom tänker men jag kan ändå inte förlika mig med tanken. Logiken är naturligtvis att ifall det varit en islamsk grupp så hade främlingfientligheten ökat och avståndet mellan folk hade ökat.

Mitt problem är bara det att jag anser att det är precis vad som skett också. Breivik är högerextrimist som hyllar Sverigedemokrater och dess motsvarighet i Norge. Hur många är det som egentligen känner att de kommit dessa sverigedemokrater nämare? Min gissning är att det inte är så många utan tvärtom, de har tagit än större avstånd till sverigedemokrater och högerextremister.

Bra tycker säkert en del, men personligen så anser jag att om man på allvar anser att avstånd mellan folkgrupper är ett problem så borde det även gälla sverigedemokrater och högerextremer, eller vänsterextremer för den delen. De flesta verkar vara överens om att våldsmänniskor föds i ett upplevt utanförskap, oavsett varför eller på vilken kant man känner sig utanför.

Så avståndet har ökat, utanförskapet har antagligen ökat, inte till muslimer utan till högerextremer. Därmed har också vårt problem ökat, det är inte oförändrat och det är defenitivt inte mindre.

Lite att fundera på när vi sörjer ihop i all vår gemenskap.

/Freddo

Fotboll är svårt

2011-07-29T09:00:00.001+02:00

© Fredrik Johansson

© Fredrik Johansson

© Fredrik Johansson

© Fredrik Johansson

Jag tycker alltid att jag är på fel ställe, missar superbra lägen osv. Den här gången byggdes det hela upp av en skitdålig planering från en av redaktionerna. När jag kommer ut så är en av lånekamerorna trasig. I halvtid sprang jag iväg till bilen och hämtade min egen kamera.

Skulle vilja helt andra objektiv för att kunna göra det här bra. Men det finns inget ekonomiskt utrymme för sånt och det verkar dröja innan det gör det också. Ska jag köpa en glugg för 100k så vill det nog till att kunderna betalar lite bättre också.

/Freddo

Fanny

2011-07-27T09:00:00.000+02:00

© Fredrik Johansson

Många jobb man gör är olika inför-grejer och dylikt. Fanny här t ex är Ockelbos första kvinnliga brandman, vilket naturligtvis skulle uppmärksammas. Eftersom det är nyhetstorka så har man inte tid att vänta tills dess att hon faktiskt har börjat. Således blir det inga bilder som på något vis har anknytning till räddningstjänsten... Jag tyckte att hon var en rätt tuff tjej/kvinna, inte bara för att hon valt att jobba inom räddningstjänsten.

Därför gjorde jag en lite tuffare redigering, men denna var tydligen lite för tuff för den kom aldrig med i tidningen. Istället blev det en där hon satt och solade. Unga snygga kvinnor som solar, eller poserar i största allmänhet, har vi ju inte sett förut i tidningen...

/Freddo

Tråk blir trevligt!

2011-07-25T09:00:00.002+02:00

© Fredrik Johansson

När jag var iväg och plåtade ett par unga talanger i amerikansk fotboll så kom jag att snacka lite med deras tränare. Det visade sig att vi hade en del gamla gemensamma bekanta. Så ett ganska tråkigt jobb slutade med att det blev riktigt trevligt till slut.

/Freddo

Nöjd

2011-07-22T09:00:00.001+02:00

Bengt och Maud ska lägga ner sin handelsträdgård.
© Fredrik Johansson

Ibland så händer det att jag blir rätt nöjd med mina bilder. Som den ovan, men för att förstå varför jag är nöjd med den så bör man kanske först förstå sammanhanget. Bengt har drivit en handelsträdgård under väldigt lång tid. Det är skött som ett familjeföretag men ska nu läggas ner. De investeringar som krävs för att kunna konkurrera är allt för omfattande för att någon skulle vilja ta vid när Bengt nu går i pension.

Som de flesta familjeföretag så har det sköts med kärlek och omtanke om både produkter, kunder och arbetskamrater. Denna omtanke och kärlek tycker jag kommer fram i denna bild, därför gillar jag den. Det är som om blomman är deras lilla barn som de pysslar om.

Trevlig helg på er!

/Freddo

Formulär 1A

2011-07-20T09:00:00.000+02:00

Jonas tycker, i likhet med när jag var kid, att tåg är rätt spännande.
© Fredrik Johansson

Något som inte är lika roligt på sommarvick är att vissa saker är rätt givna. Som vad turisterna hittar på när de är på besök. Svaret på det är som regel att det gör samma sak som året innan, och året innan dess.

Nu är det iofs inte unikt för just sommarvicken. Det fungerar i stora drag lika dant över hela året. Skolorna börjar, tar uppehåll, eller tar slut. Det lokala laget börjar sin isträning, grästräning, utomhusträning osv... ja ni fattar.

Problemet med detta upplägg är att det kan vara lite svårt att tagga till ordentligt. Det senare är oerhört viktigt för att man ska orka jobba fram bra bildmatrial. Man får på olika sätt försöka peppa sig själv till att utföra stordåd.

/Freddo

Genus...

2011-07-19T09:00:00.000+02:00

Att världen är genusstereotyp är väl knappast ett scoop i dagens läge. Vad jag däremot kan tycka är att det sällan framkommer alla män som faktiskt också tycker att det är ett problem eller att de känner sig som ett offer.

Dessa stereotyper finns naturligtvis i media också på olika sätt. Aftonbladet har idag en artikel om unga som säljer sex. Det är en kvinnlig orolig mamma, en ung flicka som är offret, tre kvinnliga sakunniga, två kvinnliga journalister. Den enda man som finns representerad är förövaren, den man som köpte sex av den unga flickan.

Det är fullt möjligt att jag är den enda som tycker det här är ett problem. Att jag känner mig kollektivt utpekad som brottsling, att jag är den enda manliga bildjournalisten som också skulle vilja göra ett sånt här reportage. Fast jag tror inte det, fast jag vet att det inte kommer hända inom överskådlig framtid. Delvis beror det naturligtvis på de manliga rötägg som utnyttjar dessa ungdomar, men också att samhället i stort spelar med i upplägget om den manliga förövaren och den kvinnliga omhändertagande allternativt offer. Om vi på samhällsnivå inte jobbar för att få fram fler bra manliga förebilder, vem ska då göra det? Och jag tänker då inte på manliga företagsledare eller idrottsstjärnor.

Därför blev jag så glad när jag för en tid läste denna blogg på en sajt som är en symbol på många sätt för många om just den negativa grabbiga manliga förebilden. En artikel som ifall vi inte visste antagligen av många skulle tros vara skriven av en kvinna.

Men som man inbillar jag mig att det kommer dröja innan jag får göra djupa sociala reportage som inte handlar om destruktiva våldstendenser bland unga män, om ens det.

/Freddo

Solsidan!

2011-07-18T09:00:00.001+02:00

Josefin Nordlöw tog guld i sin final före storfavoriten.
© Fredrik Johansson

Det fina med att vara semestervikarie är att det trots allt är rätt glassigt. Som att t ex åka iväg en solig dag och kika på Kanot-SM. Oftast är det rätt klart innan vad som ska plåtas, vinnaren, och i övrigt så hänger man kvar så länge man kan ifall något skulle inträffa utöver det normala.

Så det blev ett par timmar i bilen, lite donande med utrustning, reka en tänkbar plats att fotografera ifrån. Plåta lite, äta lite och må bra i största allmänhet. Det här är en fin dag på jobbet.

/Freddo

Beroende

2011-07-15T13:00:00.000+02:00

©Fredrik Johansson

När man jobbar som fotograf på tidning är man beroende av en massa andra människor precis som på andra arbetsplatser. T ex att man redaktionen fattar vad som är ett bra bildknäck och inte. Att reportern fattar att det tar tid att få till riktiga bra bilder.

Samt att redigeringen fattar vad som är poängen med en viss bild. På många tidningar layoutas tidning på sen kväll och natt så man har inte alltid möjlighet att föra en dialog heller.

Ovanstående bild är tagen på Arbetsförmedlingen och sammanhanget handlar om ungdomar och arbete och framtiden. Något som de flesta antagligen tycker är lite oklart hur det ska gå. Därav tog jag med ett frågetecken i bilden för att det var just oklart.

©Fredrik Johansson

I tidningen såg det dock ut som ovan. Tre flickor som sitter och snackar i största allmänhet, utan något som helst sammanhang. Så från en bild som jag tycker kanske hade lite väl uppenbart budskap blev det en bild utan budskap alls. Tre tjejer som sitter och snackar i största allmänhet bara.

©Fredrik Johansson

Arbetsförmedlingen i Gävle provade en ny grej, speeddating. Som ett led i att ungdomarna skulle få visa vad dom gick för. Exakt hur det ska funka på en större grupp vet dom nog inte själva. Jag tänker att speeddatingkoncepten kanske inte direkt passar alla. Min fördom säger att det passar dom med mycket snack och liten verkstad.

En stor del ungdomar fick vända i dörren efter att ha skrivit upp sig på en lista om att de ville komma tillbaka. Arbetsförmedlingen, som tidigare i veckan hade annonserat om att alla var välkomna, tyckte då att de hade tagit emot alla ungdomar iom att de fick komma in och skriva på en lista om att komma tillbaka...

/Freddo

Sméjohan

2011-07-05T13:00:00.005+02:00

Var iväg till Sandviken och träffa en snubbe som har ett väldigt handfast jobb. Han är smed, eller grovsmed typ. Han hade fått en order på en 300kg tung knop...

Varmt som tusan var det, men kul att se nått göras på gammaldags vis ändå.
©Fredrik Johansson

Till vardags var det väl lite mindre prylar som han ägnade sig åt dock.
©Fredrik Johansson

Knopen är nästan klar och ska stiliseras lite. Men en halv dag senare så hade det inte gått riktigt enligt plan ändå.
©Fredrik Johansson

Vid glöden är det ca 1100 grader och värmestrålningen är kraftig. Nästan att jag vart lite orolig över mitt objektiv.
©Fredrik Johansson

/Freddo

Hardcore!

2011-07-04T09:00:00.001+02:00

©Fredrik Johansson

Ett av de första jobben för sommaren var att dra iväg och plåta en drogfri hardcore ungdomskonsert. Det var mycket fuck this and fuck that. Personligen hade jag inte en möjlighet att utröna vad som sjöngs. Men de mer initierade besökarna verkade uppskatta lyriken trots allt.

©Fredrik Johansson

En av låtarna lär ha varit en hyllning till de svenska och finska stjärnorna i NHL, men det är svårt att vara helt säker.

Den unga publiken uppskattade det hela så mycket att de rätt var det var sprang fram och brottade ner sångaren och sedan bar iväg han i publikhavet. Eller det var väl mer en liten damm men iaf. Det tog några sekunder innan jag fattade att förfarandet var helt normalt i denna krets och ett teckan på stor uppskattning. Det hela kändes helt galet och det var nog meningen.

©Fredrik Johansson

När jag gick hem så hade jag dels fått en lektion från det unga kulturlivet och dels hörselproblem. Så här två veckor senare så har jag för det mesta lock för ena örat som var närmast de väl tilltagna högtalarna i lokalen.

/Freddo

Kungen på besök?

2011-07-01T09:00:00.000+02:00

Härom dagen var det en rätt konstig eftermiddag på redaktionen. Jag satt i standby från klockan 13.00 eftersom Leif GW Persson skulle komma och gräva lite i tidningens arkiv.

Alltså hela stämningen var rätt haussad och det påminde mest om när jag var och plåtade militärer och kungen skulle komma på besök. En slags nervös förväntan av HAN skulle komma.

Man gjorde stor sak av det och i slutändan framstod det som tidning bidragit stort till GW:s sökande. I verkligheten handlade det nog mest om att göra bra TV...

Jag fick min bild och är hyggligt nöjd för en gångs skull.

/Freddo

Demokrati

2011-06-28T14:38:00.010+02:00

För en tid sen hamna jag i en diskussion som handlade om demokrati. Apropå en undersökning som sade sig visa att svenska ungdomar mycket väl skulle kunna tänka sig en stark ledare istället för en demokratisk vald riksdag.

Var iväg och plåtade lite inför matchen härom dagen. De där som aldrig syns men är viktiga för att arrangemanget fungerar.
©Fredrik Johansson

Några i sällskapet spånade lite på det där och kom fram till att de nog höll med... om de fick välja Ingmar Stenmark till denna ledare.

Jag och nån till menade lite försiktigt att själva poängen med en diktatur är väl att man INTE får välja?

-jo, men bortsett från det så skulle jag välja Ingmar...
-Ja, men du får ju inte välja...
-jo, men...

Alltså, det där med starka ledare kan ju tyckas som en bra idé. I verkligheten vet jag inte om det finns ett enda lyckat exempel? Jag kan verkligen inte påstå att jag är särskilt stolt över våra poitiker eller vår demokrati. Men jag skulle verkligen inte byta bort den mot en enda man/kvinna.

/Freddo

Jobb(igt)

2011-06-26T09:00:00.001+02:00

Igår blev jag ivägskickad till olycksplatsen från midsommar. Sånt tycker jag är jobbigt. När jag kom dit var det tomt på platsen och jag tänkte att det var skönt. Lagom till jag vänt bilen och kom tillbaka till platsen så stannade ytterligare en bil med ett gammalt par och så blev allt jobbigt igen. I min olust av att vara där så åker jag iväg och inser att jag missat att plåta det som jag borde ha plåtat och tvingar mig själv att åka tillbaka. Det kändes ännu jobbigare...

©Fredrik Johansson

Funderade över vad man skulle plåta. Det blev blommor, ljus och sånt till slut. I den bästa av världar så tänker folk till och låter bli att göra samma misstag.

/Freddo

Midsommar

2011-06-25T09:00:00.004+02:00

Tillbringades på redaktionen. I praktiken innebär det att man först åker ut till nått lokalt midsommarfirande. Därefter sitter man och häckar och väntar på ifall något skulle hända. Vilket det inte gör förrän efter pressläggning som regel.

©Fredrik Johansson

Så jag var iväg ut till Furuvik där de reste stång och firade med barn och Nassim Al-Fakir.

©Fredrik Johansson

På vägen passerade vi ett av alla storhelgers tragiska platser i form av en olycksplats där en ung man omkom. Kände mig väldigt tacksam över att inte jobba dag helt plötsligt för då hade det varit jag som fått åka dit och plåta. Den unga kvinna som kört bilen var där och var av naturliga skäl helt förstörd.

Det finns en massa människor som av olika tragiska anledningar inte firar midsommar detta år. Skänk en tanke till dem.

/Freddo

Sommarblogg!

2011-06-24T18:14:00.004+02:00

Ja, nu har jag dragit igång mitt sommarvick. Därför tänkte jag också skriva lite under sommaren om vad som händer och fötter.

Veckorna innan vicket har varit bland dom värsta i mitt liv tror jag. Eller det beror på hur man ser det, men stressfaktorn har varit hög. På väg hem från Gävle när jag hållit kurs så gick min bil sönder... allvarligt sönder. Så inför sommarvicket såg det ut som att jag inte skulle ha någon bil. Vår andra bil är inte i så bra skick så det kändes inte som ett alternativ. När jag sen ringer kärr... damen som jag skulle hyra rum av för att bestämma hur vi skulle göra för att jag skulle få en nyckel. Så möts jag av svaret att nä nu har hon lånat ut rummet till sitt barnbarn. Det är tre dagar innan jag ska börja...

Så när jag skriver detta så har jag faktiskt ingenstans att bo, men jag tror jag har en lösning på gång som blir bra. Så i måndags var utsikten, inget boende och ingen bil att pendla med. Nu har jag köpt en bil så jag kan pendla, men det känns inte optimalt vare sig tidsmässigt, ekonomiskt eller framförallt miljömässigt.

Första arbetsdagen bjöd på lite typiska lokalklassiker. Barn på dagis, en skylt och dagens plåga.

/Freddo

Hovet på G

2011-04-11T07:00:00.001+02:00

Har läst lite halvt ointresserad om händelsen med Silvia som blivit "jagad" av en fotograf. Först tänkte att jag det säkert stämde i stora drag, tills jag hörde vem som var fotograf. Jag känner honom inte men har inte gjort sig känd som en bufflig fotograf vad jag vet iaf. Det tillsammans med vad jag har hört andra kollegor berätta om Silvia och hovet gör att jag sätter inte så stor tilltro till det hela längre.

Men ska man kast skit på en fotograf så underlättar det säkert att han är på uppdrag av Aftonbladet inbillar jag mig.

Börjar bli sugen på att skaffa fler fasta gluggar, men priserna gör att jag kan hålla mig ett tag till.

/Freddo

Sommaren är klar

2011-04-08T07:00:00.002+02:00

Ja, då har sommaren bokats upp. Det blir åter en tur till Gävle i åtta veckor. Ska bli kul, trivs som den där uppe. Får se om det är lite mindre stressat där i år dock. Förhoppningsvis får jag med mig cykeln upp ordentligt i år.

Annars så jobbar jag vidare med filmgrejset och att kopiera bilder från mitt projekt. Börjar känna mig mer och mer sugen på att dra igång nästa projekt på allvar. Men det är ännu svårare att få access till känns det som. Så det kan nog dra ut på tiden innan det blir nått där.

Såg att debatten om Paul Hansen bild från Haiti kommit upp till diskussion nu igen. Detta eftersom någon plåtat när alla fotograferna fotograferar den döda flickan. Många tycks tro att det funkar ungefär som i kyrkan vid ett bröllop när man fotograferar omkomna. Jag kan förstå att man inte är helt insatt i hur det funkar men det finns väl ändå gränser för hur naiv man kan bli?

Någon tyckte att mängden fotografer var stötande och det borde räcka med två stycken... men kom igen va? Det var en av de största katastrofer som hänt och inte en rasad lada i Ensamheten.

/Freddo

En liten värld

2011-03-22T07:00:00.001+01:00

Vi har rätt fullt upp på mitt försörjningsjobb och därför har vi tagit in en praktikant. Sasa heter han och det visade sig att han hade pluggat ute på skolan han med för många år sedan. Så nu har jag nån att snacka foto med. Fast han är med inriktad på konstfoto så han kanske kan lära mig lite om det.

/Freddo

En tur i skogen...

2011-03-21T07:00:00.000+01:00

Så då var jag tillbaka från en fotosession i skogen i södra sverige. Det var brist på mat och vatten vilket på det hela taget var en rätt nyttig erfarenhet. Tack vare en påse nötblandning så gick det rätt bra att jobba ändå. Ska försöka få upp nån bild senare.

Idag är det tillbaka till det vanliga. Kan inte bestämma mig om jag ska dra på spinning eller om jag ska börja sortera bilder ikväll. Jag är lite mör i benen efter att gått omkring i ett par timmar igår hukandes bakom en vall. Det var det eller ligga i snön som gällde.

/Fredrik

Debatt med PublicistKlubben

2011-03-16T07:00:00.000+01:00

I veckan var jag iväg på PublicistKlubbens debattkväll som skulle handla om barnpornografi. Debatten vart rätt ljumen, dels för att moderatorn verkade mer intresserad av framstå som intellektuell än att låta debatten leva. Men dels för att fyra av fem deltagare, Jens Liljestrand, författare och frilans, Jenny Morelli chefredaktör på Fotografisk tidskrift, Mårten Schulz professor på Uppsala universitet, Anna Skarhed Justitiekansler, var rätt överens om att lagen inte riktigt funkar. Möjligen gjorde Anna Skarhed ett försök att vara lite neutral och svagt försvara lagens utformning.

Den femte, Olof Risberg, psykolog på Rädda barnen, hade varit på kurs hos Hare Krishna och upprepade mantrat "jag tycker iaf..." eller "jag är rädd för..." och problemet är att det inte är ett direkt argument som går att bemöta.

Det som hänt är unikt på många sätt. Tidigare har de alltid varit lätt att uppnå enighet då alla varit överens om att barnpornografer/pedofiler ska straffas hårt, låsas in varpå nyckeln ska slängas. Men nu har vi en situation där den dömde reser sig upp och säger att den här domen är inte okej. Liksom att flera organisationer också har granskat det här och kommit fram till att det är inte rimligt. Under debattkvällen var det ytterligare en som beskrevs sig som barnpornograf. Det var naturligtvis lite provocerande syfte, men han var alltså serietecknare och hade gjort en serie som med dagens domar antagligen skulle räknas till barnpornografi. Så ur hans perspektiv var det inte främst han själv som betecknade sig som barnpornograf utan att det är en titel som tillskrivits honom av det svenska systemet.

Det kommer väl en fortsättning så småningom men det får vi se.

/Freddo

Vildmarksmässa

2011-03-14T07:00:00.000+01:00

Jag och farsan var iväg till Vildmarksmässan. Lite besviken måste jag säga, inte så mycket mässa som en stor marknadsplats. Rätt dåliga priser var det dessutom ifall man har lite koll. Jag hade ett specifikt mål att kolla in en jacka. Men den modell som jag var intresserad fanns naturligvis inte där... Tröttsamt när man inte kan kolla in varor vare sig i butiker eller på mässor. Hur har dom tänkt sig att man ska vara intresserad då? I synnerhet som de här produkterna inte är direkt gratis.

Farsan sprang runt och prata med alla kajaksäljare han kunde hitta. Själv tyckte jag att det var exakt samma prylar som förra året och jag vet redan vad jag vill tror jag. Jag ska bara provpaddla och sen börja spara pengar. Detsamma gäller tält, som det inte var några bra priser på alls. Det var inte särskilt stor utbud heller. Det slutade iaf med att farsan köpte en lite pryl som är rätt bra ur säkerhetssynpunkt och som kan användas vid flera olika typer av friluftsaktiviteter.

Ikväll drar jag iväg på debatt/diskussion och med lite tur hinner jag förbi en friluftsbutik för att kolla om de har den skaljackan jag är intresserad av. Det är nämligen klart att jag drar iväg och projektplåtar i försvaret i slutet av nästa vecka. Väderomslaget har dock gjort att det inte känns aktuellt att springa runt i dunjacka. Den skaljacka jag haft har gått sönder ganska mycket i en sömm. Så därav behovet av en ny. Jag hade hoppats på att hitta nått som inte skulle kosta skjortan och byxorna men det verkar rätt kört om man vill ha några av de mer grundläggande funktionerna hos en skaljacka.

/Freddo

Lite nytt...

2011-03-11T07:00:00.000+01:00

Förra veckan var jag iväg på en bildbar på Galleri Kontrast. Fotografen Anders Hansson var där och berättade om hur det var att arbeta nere i Egypten under protesterna. Mycket intressant att lyssna till.

Kul var det också att det dök upp en massa vänner vilket ledde till att vi hamna på en bar efteråt. Sent blev det och det vart en tung arbetsdag på fredagen. Jag åker ju bil mer eller mindre när jag ska till Stockholm så jag var i vart fall nykter. Men med fyra timmars sömn blev det lite jobbigt ändå.

Vi diskuterade bildjournalistik och livet i allmänhet. Anders hakade också på till baren där vi satt och snackade en stund. Kul att lyssna till dem som har betydligt större erfarenhet än en själv.

Jag har inte hört nått angånde mitt projektfotograferande vilket gör att jag börjar känna mig lite nervös. Att jag ska till Vildmarksmässan och troligen köpa en jäkligt dyr skaljacka enkom för att jag ska iväg och plåta gör det inte bättre. Jackan kommer väl till nytta senare ändå, men det skulle ju kännas lite surt att spendera en massa pengar och så blir det inget.

/Freddo

Fotografi

2011-02-21T07:00:00.000+01:00

Det börjar väl bli dags att skriva nått igen. Det har väl hänt en del trots allt.

Jag har fått grönt ljus att åka och plåta på ett projekt. Kul att det verkar gå i lås till slut iaf. Måste ägna mig lite åt mental träning inför det så att jag kommer in i fotomode så att säga.

Var iväg till fotografiska och spanade in nuvarande utställningar. Dels så hänger där Lady Warhol och den är väl rätt okej även om jag har lite svårt för den. Exploding plastics kändes mest skrikig, skränig och hypad. Fyrväggsinstallationen var dock intressant som form och jag ska nog ta med mig det.

Sara Moon var det bara ett problem med, det var så mycket så att jag orkade inte ta in allt. Sen att jag inte fattar ett ord franska underlättade väl inte heller. Vissa bilder påminde väldigt mycket om Sally Manns porträttbilder. Mycket bilder jag gärna hade hängt på väggen här hemma.

Creeping in Circles kändes alldeles för konceptionellt. Spännande projekt men rätt tråkigt att titta på i slutändan enligt mig. Ett sånt där projekt där själva genomförandet är roligare än resultatet. Jag har en sånt projekt i pipelinen jag med tror jag.

På Galleri Kontrast var det finissage för Nordens Fotoskolas elever. Jag och Eppe var där för dela ut stipendiet till "Årets Rookie". Vilket i år gick till Pär Hugosson för hans story om Naomi. Elevernas arbeten hittar ni här, jag och mitt djur.

/Freddo

Kompetensväxling

2011-02-04T07:00:00.002+01:00

Det är vad Telia kallar det att sparka 200 för att sedan anställa 200 andra med nya kompetens.

- Sorry ni är inte till nån nytta längre, så vi vill anställa 200 andra istället för er. Trevlig sommar!

Vad man också säger, fast man inte gör det högt, är att vi vill inte betala för vår utveckling. Det får nån annan göra.

Vilket innebär att staten får gå in med subventionerad utbildning. Privatpersoner får gå in med pengar för att kunna studera, via studielån eller på andra sätt. Det vill säga att det är vi, skattebetalare, som ska betala att nån dirre ska kunna "kompetensväxla" sitt företag så att han kan plocka hem ett större arvode.

Fy fan säger jag. Det är så ruttet så det finns inte. Hjärntransplantation borde finnas...

/Freddo

Lyckan kommer och Lyckan går...

2011-01-31T07:00:00.000+01:00

Så kan man väl beskriva den senaste tiden, iaf om man mäter lycka i pengar. Först så lyckades jag sälja in ett jobb. Bara text och inga bilder vilket känns lite ironiskt när man utbildat sig till bildjournalist.

Sedan ringde de från en tidning och sa att jag var tvungen att skicka en faktura. De har använt två av mina bilder till en kalender. Sådana samtal gillar jag... "du är tvungen att skicka en faktura...". Sådana samtal kan jag ta hur många som helst.

Men sen gick jag och halka på en jädra isfläck och slog sönder ett objektiv. Så pengarna jag nu lyckats få in går väl åt till reparationen av objektivet. Fast jag får väl gå och vara glad över att jag dels sålt in ett jobb och dels fått merförsäljning.

Fast lite surt känns det trots allt.

/Freddo

Mangafeber ger yrsel

2011-01-28T16:22:00.004+01:00

Jag var nyligen iväg på en rättegång som gällde en japanolog(?) och mangakännare som dömts i tingsrätten för barnpornografibrott. Han överklagade till hovrätten och även där fälldes han för samma brott.

I tingsrätten dömdes mannen för ett innehav av 51st bilder varav en del var dubbletter och andra var tumnaglar. Hovrätten å sin sida dömer mannen för 39st bilder som ska vara barnpornografiska. Jag vet inte om jag är den enda som ser ett problem här? Det finns alltså minst 12st bilder som en man dömts för och som sedan inte alls anses vara barnporr?

En av dessa 12 bilder är den här tror jag, minnet kan svika dock:

Eftersom hovrätten nu anser att det inte är barnporr så får jag väl anta att det är säkert att visa bilden här.

Det inställer sig en massa frågor i mitt huvud som rör rättssäkerhet eftersom både åklagaren och dess expertvittne vittnade om att just den här bilden är barnpornografisk. Samt att tingsrätten faktiskt också ansåg det.

Reflektioner efter rättegången finns som en debattartikel på Journalisten.se

/Freddo

Att vara storkund

2011-01-17T07:00:00.000+01:00

Att vara storkund handlar inte om att spendera en massa pengar i en butik. Marginalerna är så små att utav alla dessa högar av pengar så blir det rätt lite kvar, hur otroligt det än kan låta. Att vara storkund handlar om att bygga upp relationer till sin butik. När dom känner sig säkra på att du är en trogen kund, som knorrar rimligt mycket, då kommer butiken att bjuda på mycket.

Denna relation är otroligt svår att bygga upp på internet inbillar jag mig. Men eftersom jag personligen inte handlar fotoprylar över nätet normalt så har jag inte haft så stora problem med det. Det resulterade i att jag fick lämna tillbaka en snordyr kamera av märket Minolta Dynax 7xi eller nått sånt. Den var på 5 megapixels, hopplöst långsam och kostade 16' när det begav sig. Vad som var värre var att den inte exponerade jämt, i synnerhet inte med blixtljus. Jag förhörde mig med duktiga fotografer och kamerakännare om vad som var en rimlig variation i exponeringen och konstaterade att min kamera låg långt utanför det. Tyvärr konstaterade jag också att det antagligen inte var fel på kameran, den var bara inte bättre.

Återlämnandet gjordes efter 9 månader och den var flitigt använd. När jag efter en servicevända besviket konstaterade att den kameran inte funkade till min verksamhet och att jag nog skulle göra dykkamera av den eftersom det ändå inte gjorde så mycket ifall den blev dränkt så tyckte affärsinnehavaren att så ska det ju inte vara.

Han tog tillbaka kameran och jag har ingen aning om vart den tog vägen men den hade passerat säljbart med råge. Samma relation ledde sedemera till att jag fick jobba extra i butiken när det var tufft om jobb. Allt detta utan att jag ens varit i närheten av att spendera några jättesummor i butiken. Har det lönat sig för butiken idag? Njao sådär, kan man väl sammanfatta det. Men jag är en trogen kund och när jag handlar gör jag det hos dem och jag knorrar lagom mycket över saker jag inte är nöjd över. Därför är jag en liten storkund hos dem än idag.

/Fredrik

Senfärdig...

2011-01-14T07:00:00.000+01:00

Jag är lite trög av mig ibland kan jag känna. Fast för det mesta gör det inget, då hinner jag med att fundera över vad jag tycker och tänker istället för att haspla ur mig första bästa som verkar bra för stunden.

Det finns en slags rörelse som kallas "prataomdet" som handlar om det där sexet som inte är uppenbart olagligt men ändå inte okej. Eller mer om vart gränsen går för vad som är okej och inte. Folk verkar rätt osäkra och personligen har jag inte så svårt att förstå det. Det känns rätt oklart om vart gränsen går i juridisk mening också.

"...genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd."

Så står det i lagen och de flesta tycker väl att det är helt rimligt antar jag? För vem tycker att det är okej att sätta på en tjej som är full som en ättiksgurka?

Meeen som Tony brukar säga, det finns en förrädisk genusfälla gömd i detta. För jag känner mig rätt säker på när jag säger att en övertygande majoritet tänker sig just ett kvinnligt offer och en manlig förövare.

Genom åren har man hört otaliga historier om män som säger sig inte ha något som helst minne av natten då de rullade runt i sänghalmen och lyckades göra någon de mött på krogen på smällen. Faderskapsprov och underhåll på posten. Jag undrar nu hur många av dessa som med dagens lagstiftning borde ha tilldömts skadestånd och hur många av dessa kvinnor som borde ha dömts för våldtäkt istället? För det kan väl inte vara så att vi ser en skillnad mellan män och kvinnor som har sex med fulla motparter?

Varför är då den juridiska gränsen så viktig? Jo för att precis som när det gäller prostitution så handlar det om vad samhället ger för signal. Vilket sedan får betydelse för vilken moraluppfattning vi har i frågan, och den signalen känns lite svår. Är det okej att ha sex med en full tjej? Är det okej att ha sex med en full kille?

Jag tenderar själv till att säga att det beror väl på övriga omständigheter. Men det känns som det är lite twilight zone över det hela och jag är jäkligt glad att jag inte är i behov av att dejta någon.

/Fredrik

Every Little Step

2011-01-11T07:00:00.000+01:00

En bra dokumentär om musikalen "A Chorus Line" och som ligger på SVT Play till slutet av månaden.

Det som slår mig är hur mycket jag kan identifiera mig med dansarna. Tycker fotolivet är likadant i stora drag. Se den, det finns mycket att lära utav den även som fotograf.

/Fredrik

Summering av året!

2010-12-23T15:00:00.000+01:00

Det kan inte ha undgått någon att jag drastiskt dragit ner på bloggandet det senaste halvåret. Orsaken är enkel, jobb. Dels så var jag iväg till Gävle och sommarvickade. Något som kändes riktigt bra, en bekräftelse på att de var nöjda med mig året innan.

Jag hade redan i sommras klart att jag skulle få anställning på Uppsala Bildteknik. En riktigt bra anställning för min del. Den är flexibel och funkar kalas att kombinera med mitt fotograferande. Under hösten har jag dock valt att jobba rätt mycket där och har i princip bara varit ledig för att plåta mina egna projekt.

Och apropå det så har jag varit iväg några gånger under hösten för att plåta projekt. Under ett av dessa tillfällen så fixade jag kontakter så att jag förhoppningsvis får komma tillbaka och plåta mer och följa de jag vill plåta tätare än vad som nu var fallet.

Jag och Malin var iväg till Mallis, vår första utlandsresa nånsin. Skönt om än lite ovant, vi är ju inga vagabonder direkt. Men det kan nog bli fler gånger trots allt. Även om jag har lite svårt för att åka iväg och lägga mig på en strand.

Nu tänkte jag avsluta året med att skicka in lite bilder till Årets Bild.

/Freddo

Julterror

2010-12-12T11:20:00.003+01:00

Begreppet julterror fick en liten annan och mer bokstavlig betydelse, åtminstone i Stockholm. Men terrorism i Sverige är inget särskilt nytt. Det nya i det här är att det verkar vara riktat mot allmänheten på ett annat sätt än vad som tidigare har varit fallet.

Jag hör på nyheterna i bakgrunden där man talar om det första "riktiga" terroristbrott. Det är där problemet ligger, i allmänhet har vi inte tagit de tidigare brotten på allvar. Men om vi definierar terrorbrott som brott med politiska syften, det finns olika definitioner på terrorism, så har det funnits mycket länge i Sverige.

Rent konkret så har vi i Sverige haft dessa politiska brott.

Diverse aktioner från olika djurrättsgrupper. Deras allmänfarlighet är naturligtvis begränsad men likväl politiska. Av erfarenhet så vet vi att våldspiralen gärna går uppåt så det har ändå betydelse för utvecklingen i övrigt.
Vi har haft politiskt motiverat våld, i form av misshandel av enskilda politiker samt våldsamma demonstrationer som t ex i Göteborg.
Vi har haft politiskt motiverade mord, även om de då handlat om utländska politiker från mindre länder i konflikt. Jag räknar inte Olof Palme eller Anna Lindh hit.
Vi hade ett antal bränder i olika varuhus där lyckligtvis ingen kom till skada. Jag skrev om det i februari 2009.
Vi har haft sprängladdningar riktade mot utländska ambassadörer.

Det finns säkert fler händelser som kan tillskrivas politiskt motiverade. Men om man kan undgå att se utvecklingen är man i bästa fall naiv och i sämsta fall inkompetent.

Nu spekuleras det i huruvida denna händelse är en enskild människas psykbryt eller något större. Kanske är det lite både och. Det är rätt osannolik att man iscensätter något sådant här helt själv. Fixa ett "pressmeddelande", en bilbomb och sex rörbomber och en ryggsäck med spik och sprängämne. I meddelandet skriver mannen själv att han varit utomlands för "träning", och därmed är det klart att det finns fler inblandade. Frågan är istället om han är den ende från Sverige, eller om han hade kompisar med sig. Det torde dock vara rätt uppenbart att ifall en kan så kan flera. Gissningsvis skulle det här attentatet följt det mönster man kunnat se utomlands. Dvs först spränger man nånting i största allmänhet för att locka dit en massa nyfikna, sedan går man i folkmassan och spränger en gång till. Men nånting gick snett och en rörbomb sprängdes för tidigt, thank God for small favors.

Vad vet man om mannen då? Tja, en hel del vid det här laget gissar jag men inget som Säpo går ut med. Men en amatöranlys från mig är att det handlar om någon som kommit hit i ganska unga år och som haft svårt att känna sig hemma i det svenska samhället. Någon som inte själv kunnat ta beslutet att fly till Sverige. De som väljer att fly till Sverige gör det för att komma bort från just sånt här. Men säg en 10-15 åring som tvingas med av sina föräldrar och som sen får svårt att komma in i samhället och som bär en växande bitterhet. Ren spekulation från min sida.

Så vad gör vi nu? Tja fortsätter våra liv som vanligt, kanske. Funderar över om Säpo verkligen är paranoida eller om de faktiskt kanske har fog för vad de säger?

Det tråkiga är att det här bäddar för en massa otrevligheter. Dels så blir det säkert lättare för de grupperingar som tycker terror är en bra grej att framföra sina åsikter med. Dels blir det garanterat lättare för diverse främlingsfientliga grupper garanterat får lättare att värva medlemmar. Det innebär sannolikt att diverse konstiga lagar får lättare att röstas igenom. Det har varit rätt illa ställt på det området redan innan och det blir inte bättre nu.

Dansfeber

2010-10-19T09:00:00.000+02:00

Hotas att läggas ner, Plan är tydligen inte nöjda med siffrorna. Jag har inte svårt att förstå varför.

Jag har alltid varit lite skeptisk till att ringa in och rösta och samtidigt skänka en massa pengar. Man har ingen kontroll över hur många som ringer eller hur stor del av pengarna som verkligen går till hjälpen. För många år sen gjorde en av tidningarna en undersökning och det visade sig vara en stor del som gick till kanalen och till telekomföretaget. Om jag minns rätt så var det inte ens 25% som gick till hjälp i slutändan. Det ändrades förvisso efter artikeln men jag undrar hur det sköts idag.

Det andra är att Dansfeber inte kändes så seriöst. Ett gäng artister som larvar igenom olika dansnummer från filmvärlden. Där det inte är skicklighet som avgör utan nått annat, som jag tycker mest liknar trams som primeras. Om inte de tar det seriöst varför ska då tittarna göra det?

Jag längtar efter en tävlingsprogram som är underhållande och där det finns ett seriöst deltagande i. "Så ska det låta" är nog min favorit, men det är iofs och det enda lekprogrammet jag gillar tror jag just nu. Nu går allt ut på att det ska vara lätt så att många ringer in och skänker pengar, det är slöseri med min tid.

Mvh
Fredrik

Bodström

2010-10-18T08:00:00.000+02:00

Vet inte hur Bodström är egentligen. Har bara träffat han en gång. Men jag kan bli lite sur över allt skriveri och alla kommentarer om att han hoppar av riksdagen.

Nu har vi äntligen en man som väljer familjen framför karriären och vad får han för det? En massa skit.

Kan världen aldrig vara nöjd nån gång?

/Fredrik

Hundmisshandel

2010-10-17T15:00:00.000+02:00

Nu har det hänt och jag är tyvärr inte särskilt förvånad. En man har sparkat ihjäl en hund som kom för att hälsa.

Jag ser redan framför mig hur man försöker hävda nödvärn och panik över sina barn. Jag har sett attityden växa fram på diverse forum där man anser det vara helt legitimt att puckla på hundar bäst man vill. Att både hund och ägare får skylla sig själv ifall hunden lyckats ta sig loss.

Det finns så mycket korkat i den inställningen men jag tänker inte gå in på det. Det i det här fallet talar vi om en tio veckor gammal golden. För er som inte känner till rasen är den väl i det närmaste att beskriva som en större tjock katt i storlek när den är så ung.

Mannen är misstänk för djurplågeri och jag hoppas verkligen inte att rätten får för sig att det räknas som nödvärn och proportionellt försvarbart. Utan att det med hänsyn till omständigheterna räknas som grovt övervåld precis som det skulle har gjorts om det varit en människa.

Det hela är resultatet av en sedan länge pågående förändring av etik och moral där man hela tiden motiverar det med att man t ex försvarar sina barn. Jag har verkligen inget emot att man försvarar sina barn, men då ska det vara mot ett reellt hot och i proportion till hotet. Inte att man sparkar ihjäl en valp som man kan ta under armen och gå iväg med.

Det har blivit en attityd att det är andra som ska ta ansvar för mina rädslor. Jag har träffat folk som är hundrädda som på allvar vill förbjuda folk att ha hund i vissa hyreshus och ibland i hela områden för att de är rädda. Att dom själva skulle ta ansvar för sin rädsla och kanske gå och få hjälp finns inte i deras sinnesvärld. Istället använder man rädsla som ett slags frikort och argument mot olika saker. För mot rädda personer får man tydligen inte ställa krav.

Mvh
Fredrik

Misslyckande?

2010-10-17T09:00:00.001+02:00

Det har stupat en soldat till i Afghanistan och nu går V ut med att vi måste inse misslyckandet och ta hem våra trupper.

Personligen anser jag uttalande är korkat och okunnigt. Jag delar inte uppfattningen att vi bör ta hem trupperna och jag anser att det är för tidigt att säga om det är ett misslyckande eller inte.

Vår historia av bistånd, som är det som V vill ersätta trupperna med, är allt annat än ett lyckande. Resultaten har varit långt ifrån solklara och i vissa fall kan man konstatera att svenska biståndspengar i nån utsträckning finansierat krig.
Truppens närvaro är där för att försöka ge folk ett alternativ. Ett alternativ som kräver trygghet från de grupperingar hellre vill fortsätta att vara småpåvar.

Vi har varit där i nio år tydligen och därför anser V att det är ett misslyckande att det inte är blomstrande fred och utveckling där ännu. Jag läste en bok som snuddade på ämnet freds- och konflikthantering. Där hävdade man att för att veta att en konflikt är över och slut så krävs det att det går två generationer. Dvs det krävs att det idag finns barn som får växa upp i fred och säkerhet som i sin tur får barn. Dessa barn är den första konfliktfria generationen, dvs de har själva inga egna erfarenheter av kriget och inte deras föräldrar heller.

Om man så vill kan man säga att jag och min jämnåriga tillhör den generationen med avseende på Europa och andra världskriget. På vissa håll i Europa har vi sett konflikter som kan spåras tillbaka till andra världskriget och sedan vidare ännu längre bak via diverse konflikter för varje generation. Jag har ingen egen erfarenhet av andra världskriget, inte mina föräldrar heller. Men mina far- och morföräldrar har/hade. I den mån Sverige var inblandat över huvud taget.

Motsvarande trygghet måste byggas upp på olika håll runt om i världen och det görs inte enbart med hjälp av bistånd. I synnerhet inte de budgetbistånd som brukar vara det som aktuellt när det pratas om bistånd. Sett till att två generationer kanske motsvar ca 60 - 70 år så är nio år bara en start på det arbete som återstår.

Mvh
Fredrik

Hemma igen!

2010-10-15T09:00:00.000+02:00

Idag är det dags att jobba hemma igen. Förra gången gick sådär. Jag har ett tydligt mål för dagen så vi får se hur det går.

Ska försöka få ut lite bilder samtidigt, plus att jag försöker få bort gammalt skit på datorn som är hur seg som helst. Skulle verkligen behöva investera i en ny, men det får vänta lite till tror jag.

Ser ut att bli cyklingsbart väder idag också, så man ska kanske passa på och ta en tur.

Håller på och tjatar på en myndighet om att få komma och fotografera också, det går sådär.

/Fredrik

Imagine

2010-10-09T09:00:00.001+02:00

Finns inget jag kan tillägga till den här texten, lyssna och ta in.

/Fredrik

Hemmajobb

2010-10-06T08:00:00.000+02:00

Idag jobbar jag hemma för första gången på länge. Jag är inge vidare på det egentligen. Svårt att komma igång och det är så lätt att man blir sittande med sånt som inte är jobb.

En irriterande sak har inträffat. Det verkar som en DVD-skiva med hälften av sommarens redigerade bilder har rasat ner bakom en köksbänk... Hel omöjligt att komma åt utan att riva bänken... hur trött blir man inte på det?

Funderar på om jag ska dra iväg och plåta lite studio på söndag, men jag har inga idéer direkt. Det har jag aldrig när det kommer till studio. Fast det är å andra sidan största orsaken till att faktiskt åka dit.

Håller lite avvaktande koll på det politiska spelet. Känner mig tveksam till att strategin med att mobba mobbarna verkligen är särskilt effektivt eller produktivt. Vi pratar ändå om killar och tjejer som varit utstötta sen de kom upp i tonåren. De är vana och lär inte ge upp för att övriga partier tycker ändamålen helgar medlen.

/Fredrik

Valet 2010

2010-09-20T21:21:00.004+02:00

Jag har inte bloggat på länge, livet är inte riktigt så pressat längre som det har varit. Inte annat än tidsmässigt och orkesmässigt. Men det känns som en seriös blogg måste kommentera valet.

Jag har noterat att endast tre partier har gått framåt. Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Dom har en gemensam nämnare om än liten. De är alla tydliga med vad de vill, det kan nog ingen förneka oavsett vad man tycker om respektives åsikter.

Motsatsen är, tror jag, också orsaken till att de andra gått bakåt. Övriga partier saknar en tydlighet, en aggression och tydlighet i sin retorik.

Socialdemokraterna: Mona Sahlin är verkligen inte en stark och tydlig ledare. Hon må vara hur kompetent som helst men saknar helt punch enligt min mening. Ingen aktiv socialdemokrat sågar henne offentligt. Men jag har faktiskt inte stött på nån som försvarar henne heller och då har jag ändå pratat med socialdemokrater som sitter på rätt hög nivå inom partiet. Partiet har varit näst intill osynlig sedan förra valet.

Kristdemokraterna: Har ni sett deras valaffischer? Klart ni har. Men allvarligt, om man behöver trycka upp en affisch som förklarar de första affischerna man gjort så inser man nog rätt snabbt vilket fiasko de är. Att sedan damma av en gammal partiordförande med slogan "Rösta på oss" verkar milt uttryckt desperat. Deras budskap "För ett mänskligare Sverige" låter nog rätt skenheligt i de flestas öron. De säger att vi ska bekämpa bufflar, hyenor och gorillor i samhället. Är dom ens medvetna om vilken regering de har stött? Eller identifierar dom sig med strutsen och den affischen i själva verket illustrerar dem själva som stoppar huvudet i sanden och inte vill se.

Det parlamentariska läget sägs vara allvarligt och osäkert. Beror ju på vad man menar med det naturligtvis. Men det inte osäkert i den mening att vi inte vet hur det ser ut, för det vet vi. Sverigedemokraterna verkar lite naivt tro att det finns nån självklar rätt till att få vara med och bestämma bara man kommit in i riksdagen.

Det sämsta som kunde hända har väl i praktiken redan hänt. Det bästa som kan hända nu, anser jag, är att de två blocken faktiskt börjar prata med varandra för att hitta lösningar. Jag läser en bok för tillfället som handlar om en annan parlamentiskt situation i ett annat land. Där man gör analysen att en valseger faktiskt inte är ett absolut mandat och en absolut majoritet i de flesta fall. För även om man har 51% av rösterna så innebär det att 49% inte håller med. Då torde en mer ödmjuk inställning till ledarskapet vara lämplig än att man kör på som att alla gillar det man gör. För det leder bara till polarisering, ytlighet och svårigheter att ta tag i de stora problemen.

De etablerade partiernas avsaknade förmåga av att hantera och erkänna att integrationspolitiken varit misslyckad i många avseende har i stora drag bäddat för att SD kunnat ta sig in i riksdagen. Det är inte heller nått enskilt block som är skyldig till det misslyckandet utan det har byggts upp sedan länge.

Bara för att vara tydlig. Misslyckandet ligger inte i att vi tagit emot för många flyktingar utan i sättet hur vi har tagit emot dem. Att vi har områden som Rosengård, Gottsunda och andra förorter. Att vi har en arbetsmarknad som stänger ute folk som inte kommer från den "vita" världen. Att vi har en skola som inte kan hantera de speciella förutsättningar som barn från krigshärdar och otrygga levnadsvillkor har. Att vi totalt misslyckats med att ta tillvara på den kompetens som kommer till Sverige och som gör att vi har läkare som sitter i spärren på tunnelbanan eller som sitter och kör nattbussen i någon stad. Att vi inte har ställt krav på vare sig dem som invandrar eller oss själva i vårt mottagande.

Som vi har sått får vi nu skörda.

En annan sak som stör mig är att det faktiskt är nästan sex procent som röstat på SD. Jag har rätt svårt att tro att jag skulle kunna bli kompis med någon som jag vet är SD-anhängare. Men mitt rationella sinne säger mig att några av de som jag räknar som mina kompisar rimligtvis har röstat på SD. Men jag har inte en aning om vilka de skulle vara. Jag skulle antagligen inte säga upp bekantskapen om jag visste vilka det var, jag anser trots allt att alla mina kompisar är schyssta... men ändå gnager den där rationella känslan inom mig. Jag måste nu hitta ett sätt att förhålla mig till SD vare sig jag vill eller inte.

/Fredrik

Lite från sommaren!

2010-09-04T08:00:00.000+02:00

Under mina två månader i Gävle i sommar så har man hunnit varit med om en hel del trevliga event. Jag har kanske redan skrivit att jag var ut och seglade en dag efter jobbet. Här kommer lite bilder från det.

Linnea tog kommandot från start och anförde gruppen ut på våra äventyr.
©Fredrik Johansson

Viss hjälp hade hon av Halvan, men jag är ändå imponerad över hur självklart hon styrde skutan.
©Fredrik Johansson

På nått sätt så kändes det som hennes rätta element till skillnad från mig. Jag har alltid känt mig lite obekväm i just segelbåtar. Det känns inte naturligt att fara fram starkt lutande över vattnet.
©Fredrik Johansson

Som vanligt blir det mycket fotograferande när man är ute med fotografer. Vissa har ju smidigare utrustning än andra.
©Fredrik Johansson

Riktiga snedseglare var vi. Det lutade väl som mest ca 35-40 grader och det var inga problem att nå ner till vattenytan från där jag satt.
©Fredrik Johansson

Tack för i sommar mina vänner!

/Fredrik

En härlig dag på jobbet

2010-08-13T08:00:00.000+02:00

Jag har ju nämnt det förut varför jag gillar det här jobbet, så jag låter bli denna gång. Det här är resultatet av en förmiddag på jobbet iaf.

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

Trevlig helg!

/Fredrik

Att dra timmerstockar...

2010-08-11T08:00:00.000+02:00

Bild från ett rep om hur man jobbar på att förbättra säkerheten inom träindustrin.

©Fredrik Johansson

/Fredrik

Onödigt

2010-08-09T18:00:00.000+02:00

Någon på redigering tyckte det var en bra idé att klippa bort frisbeen...

©Fredrik Johansson

/Fredrik

Mr. Rottis AKA Ms. Rottis

2010-08-04T18:00:00.001+02:00

©Fredrik Johansson

Nu är beslutet taget så vitt jag förstår. Ms Rottis kommer att avlivas. Det har bildats en facebook-grupp och en namninsamling för att rädda denna hund. Godheten övergår förståndet i de flesta fall kan jag tycka. En nackdel med att det är så lätt idag att starta grupper och namninsamlingar är att det är svårt att ta dem på allvar längre.

Men för att återgå till denna hund så ska jag berätta lite om den, eftersom jag är en av relativt få i cybervärlden som faktiskt har träffat den.

Det är mycket riktigt en tik och inte en hanne. Avsikten var egentligen att den ursprungliga texten skulle vara könsneutral men en kreativ redigerare drog kopplingen instabil - aggressiv - hanne. Det är väl bara ett antagande som är rätt i detta, att den är instabil. Anledningen till att vi inte skrev ut kön var för att polisen och hundpensionatet lättare skulle kunna sortera bort alla virrpannor som skulle försöka hävda att hunden var deras.

Till att börja med så lämnades denna tik in till polisen av en person som sade sig att ha hittat den. Så den är inte infångad av polis, rent konkret går det inte ens att säga att den är infångad över huvud taget. Det finns bara en utsaga på det och det är från personen som lämnade in jycken.

Hunden uppvisar inga uppenbara tecken på att ha blivit vanvårdad i termer av misshandel, undernäring eller dylikt. Tvärtom är den väldigt fin och det enda som finns att anmärka på är att klorna är något långa. Fast min egen hund har längre så det är inte direkt något jag skulle reagera på i vanliga fall. Hon verkar heller inte strykrädd.

Sedan finns det i hundvärlden ett stort "Luftwaffe". Det vill säga en massa messerschmidts som tycker sig vara expert på hundar i allmänhet och sin egen ras i synnerhet. Ibland tror de att sin egen hunds rasspecifika egenheter är allmängiltiga för alla andra raser också. Det är naturligvis inte sant, vilket en normalutbildad hundägare känner till.

T ex har det nämnts att man inte klappar en rottis-hanne på huvudet, då får man nästan skylla sig själv om man blir biten. Det är möjligt att jag är felutbildad men instruktören hade i vart fall jobbat som hundtjänstinstruktör hos Polisen i 40 år så jag litar på honom i vart fall. Så här sa han:

-Ifall ni ska hälsa på en hund på stan så ska ni inte klappa på den på huvudet eller se den i ögonen. Det finns inget syfte i att utmana hunden i det läget. Men om det är en hund som ni ska ta hand om eller regelbundet ska träffa så ska man göra precis tvärtom, för att då är det viktigt att klargöra rangordningen.

Sedan finns det uppgifter om att denna hund skulle vara otrygg och aggressiv. Det är inte sant, åtminstone inte vad jag kunde se. Men jag har bara haft hund i tio år så jag kan ha fel. Men denna hund är en glad tjej som viftar på svansen. Hon morrar inte, hon reser inte ragg, hon vare sig fäller eller reser öronen. Hon håller svansen lite neutralt, varken högt eller mellan benen.

Så såhär gick det när jag träffade henne. Vi träffade henne på hundpensionatet och hon fick lukta på mig genom stängslet. Eftersom jag själv luktar hanhund så ville jag se hur hon skulle reagera på den doften. Men hon uppvisade mest nyfikenhet och viftade på svansen. När jag sedan gick in i buren så hade Maria kopplat upp henne. Jag sträckte åter igen fram handen så att tiken fick lukta på mig. Hon satt glatt och viftade på svansen och jag gick närmare. Tiken ställde sig upp och fortsatte lukta. Sedan började hon buffa med huvudet ungefär som hunder i allmänhet gör när de vill bli klappade. Så jag började klappe henne i mungipan och det gick bra, sedan grymtade hon till lite och högg. Trots att jag var på min vakt så var hon betydligt snabbare och högg mig i tummen. Så jag är således den fjärde personen som hon bet.

Problemet med denna hund är att hon inte uppvisar någon aggressivitet utan på en halv sekund så vänder hon och hugger. Hon är mer som en speedad hund med autism eller nått. När vi senare observerade henne så var mönstret tydligt. Man sa åt henne att sitta och en halv minut senare så började hon hetsa upp sig själv och sa man inte till i det läget så blev situationen farlig.

Denna hund är heller inte outbildad, tvärtom. Hon förstod de vanliga komandona och hon lydde utan att blinka. Men en halv minut senare hade hon stegrat sig och börjat hoppa på den person som råkade stå i närheten.

Så frågan blir naturligtvis, hur ska man veta när detta beteende är borta? För polisen blir en naturlig fråga om alla de som hör av sig verkligen är lämpliga att ta hand om en problemhund? För vems blir ansvaret om en allvarlig bitincident inträffar? Det finns gott om hundar som behöver nya hem så det är inte rationellt att just denna hund ska få ett hem.

Jag stöder beslutet i att hon ska avlivas, inte för att det är ett rasproblem utan för att det är ett individproblem. Ett farligt sådant och det finns gott om andra hundar som behöver hjälp.

En riktigt rädd hund kan bitas, men en normal hund varnar och visar på flera sätt upp varningstecken. Alla tecken kanske inte är lätta att se för en ovan men för en hundvan så är det normalt inga problem. Denna individ visar inte dessa tecken.

Jag har träffat massor av hundar av brukshundstyp, även problemhundar, under förhållandevis pressade situationer och ingen har nånsin uppvisat tendens att bita pga stress eller otrygghet. De skäller och de "ställer" kanske men de hugger inte och de gör inte utfall. Såvida man inte går på hunden eller dess förare. Nu tänker folk att det är skyddshundar för vaktbruk som jag träffat men nä, det är det inte. Det är vanliga brukshundar och en del jakthundar. Hemmhörandes hos den normalintresserade hundfamiljen till överintresserade brukshundsmänniskor. Rottweiler är en av de finaste hundar jag känner till och jag hoppas att jag i framtiden kan skaffa mig en sådan själv. För alla individer jag träffat, förutom denna, har varit de mest underbara man kan tänka sig och det enda man behövt oroa sig för är att bli dränkt av en välvillig hundtunga. Denna individ skulle jag inte gå in själv till dock.

Mvh
Fredrik

Festivaler

2010-08-03T08:00:00.001+02:00

Ibland är det bara trevligt att vara fotograf. Som när det festival t ex. Då får man stå och lyssna på sköna artister, förhoppningsvis. Som denna kväll när jag fick stå och lyssna på gulliga Laleh och grymma Winnerbäck. Synd bara att jag inte hann lyssna på hela hans konsert, men så är det. Deadlines är när dom är.

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

Mvh

Fredrik

Rottis

2010-08-02T08:00:00.001+02:00

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

Var iväg på ett jobb om en upphittad vovve. Om inte ägaren hör av sig så kommer den med största anledning att avlivas. Polisen ska även göra ett mentaltest på hunden så det är fullt möjligt att den kommer att avlivas ändå. Kan inte säga så mycket mer om det just nu, men jag ska återkomma till den här vovven.

Mvh

Fredrik

Longboard

2010-07-30T08:00:00.001+02:00

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

Longboard ser så sjukt skönt ut kan jag tycka...

/Fredrik

Tacksamt!

2010-07-29T08:00:00.001+02:00

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

©Fredrik Johansson

Hitills så har jag i tidningen haft med en två hundar, två fåglar, ett knippe alpackor och ännu fler kossor. Och då är det rätt många veckor kvar att jobba...

Kossor är dock så tacksamma, jag garvar fortfarande när jag tittar på bilderna. Ju större desto bättre.

Mvh
Fredrik

Tecknad barnporr?

2010-07-26T18:00:00.000+02:00

Först så var jag inte så intresserad av den pågående historien om mannen som nu dömts för barnpornografibrott efter att ha haft ett antal bilder av mangatyp.

Men så läste jag en artikel där en bibliotikarie uttalade sig och påtalade att en av de bilder som ingår i åtalet tydligen skulle finnas i en bok på biblioteket. Sedan läste jag att den dömde mannen var en aktoritet på området och så väcktes min nyfikenhet trots allt.

Men rykten och annat slängs fram och tillbaka så nu har jag beställt domen själv för att förhoppningsvis kunna bli lite klokare.

Men spontant känns det som rätt problematiskt att en teckning skapad av ren fantasi kan göra dig brottslig. Det är ju ändå en fantasi och en fiktiv skildring. Utrymmet för godtycklighet känns också rätt stort.

I min värld, åtminstone innan detta, var att barnpornografiförbudet var till för att förhindra och beivra de övergrepp som onekligen måste ske ifall man vill skildra detta genom fotografi. Men tecknat ur fantasin så finns det faktiskt inget verkligt övergrepp att beivra.

Så då kommer frågan ifall det är den verkliga händelsen i form av övergrepp vi vill beivra, eller om det är beteendet av att tända eller fantisera om barn som vi vill beivra. Om det är det senare fallet så blir följdfrågan om alla bilder som kan tänkas leda till att någon fantiserar eller tänder på ska betraktas som barnpornografi? Det torde väl innebära de flesta bilder av barn?

Kanske är mind-control det nya rosa...

/Fredrik

Till Okänd

2010-07-23T08:00:00.000+02:00

Jag känner dig inte, helt ärligt så har jag redan glömt ditt namn.
Ändå ville jag inte göra annat än att ta dig i min famn.

Vi ger dig en röst,
fast jag hade velat ge dig lite tröst.

----------

Ibland innebär det här jobbet tunga möten.

/Fredrik

Avis

2010-07-22T08:00:00.000+02:00

©Fredrik Johansson

Jag gillar att vara fotograf, det är en lyx på många sätt även om det är slitigt ibland med all utrustning.

Men det finns andra jobb som kan göra mig avis. Att få vara nära "vilda" djur är ett. De gör ett fantastiskt jobb med att försöka bevara olika djurarter på olika djurparker. Visa arter är så hotade att de snart bara finns i djurparker, det är helt sjukt.

/Fredrik

Badhund

2010-07-20T08:00:00.000+02:00

©Fredrik Johansson

På en lokaltidning så behöver man inte kuppa in ett djur på ettan. Det löser sig mer av sig själv där.

Hunden, Uno, plåtade jag mest medan jag väntade på en annan sak. Sedan visade det sig att tidningen skulle skriva om problemen för hundägare att få bada sina små hundar. Så vips... så hade man "ettan".

"Ettan" är otroligt viktig för många fotografer och kanske ännu mer för de flesta pennor. Själv har jag aldrig riktigt förstått hajpen. Inte heller med iPhone, fast jag går och väntar på den nya eftersom det ändå är dags att byta. Kanske blir jag frälst jag med, fast jag har gillat min Ericsson med så...

/Fredrik

Det går lite trögt

2010-07-19T08:00:00.000+02:00

Det går lite trögt med bloggandet nu. Vilket i grunden beror på att jag jobbar, för närvarande har jag två jobb, som leder till att jag dels inte sitter så att jag kan uppdatera bloggen. Men också att jag inte hinner läsa runt bland nyheter och annat som ger mig något intressant att skriva om. Jag funderar fortfarande över det där och hur jag ska lösa det.

Bloggandet har betytt en del för mig trots att det inte är en miljonpublik så jag vill fortsätta med det. Men jag vill heller inte skriva en massa skräp bara för att. Det ska finnas ett innehåll som förhoppningsvis några ska ha behållning av.

Om någon läsare eventuellt finns i Gävle så är jag där och jobbar. Vid dåligt väder tar jag gärna en fika när jag ledig så hör av er i såna fall.

/Fredrik

Sossefierade...

2010-07-18T20:00:00.000+02:00

Jag läste nyligen en artikel där Maud Olofsson tillskrevs skapandet av "sossefierade". Exakt vad det innebär vet jag inte riktigt men jag antar att det har nått med bidragstagande att göra.

Hur som helst så började jag fundera över en sak. Kan man vara mer föraktfull mot väljarna än att mynta ett sådant uttryck? För vad är det man menar när man säger så? Att folk är dumma och hjärntvättade så att de inte inser vad som är bäst för dem?

Att varje mentalt frisk människa skulle rösta på alliansen om det inte vore sossefierade? Onekligen skulle jag gärna se en kommentar från Maud på hur hon ser på väljarna, i synnerhet de som inte röstar på henne.

/Fredrik

Fotografiska

2010-06-18T08:00:00.000+02:00

Nu har jag varit på besök på Fotografiska och lyssnat på en helstressad guide. Det blev en speed version av Lennart Nilsson, Anders Petersen, Vee Speers, Annie Leibovitz och Joel-Peter Witkin.

Det var tur att jag redan sett Lennart, Anders och viss mån Annie för annars hade jag nog blivit direkt sur över stressen.

Lennarts bilder av kroppens inre kosmos är alltid fascinerande. En nyhet för mig är att flera av bilderna är färglagda. Så här i efterhand kan det ju tyckas självklart, men jag har alltid trott att det var ett resultat av instrumenten de använde för att ta sig in i kroppen.

Gillade flera bilder av Speers, vars bilder också är färglagda. De i Birthday Party alltså. Annies bilder gillar jag också. Jag kan bli lite avis på den kontroll hon verkar ha i sina bilder. Den totala motsatsen till vad jag har i mina känns det som. Jag litar på att slumpen ska ge mig en bra bild och att jag ska ha tillräckligt med erfarenhet för att hjälpa slumpen på traven.

Witkins bilder är morbida och jag har nog bestämt mig för att jag inte gillar dem, eller honom efter vad jag har hört om honom. Han säger sig vilja hylla det avvikande och morbida som någonting vackert. Det är en fin tanke jag kan sympatisera med, men jag finner hans bilder varken hyllande eller vackra utan just morbida. Istället för att lyfta fram det vackra så lyfter han fram det morbida. Me not like...

Börjar fundera på om jag ska skriva ner i en bok alla konstiga historier jag hör om olika fotografer, en liten hemligbok om fotografer.

/Fredrik

Ungjävel...

2010-06-17T08:00:00.000+02:00

- Vart är den andra gubben? frågar ett barn?

Hahaha, ungen kallar chefen för gubbe!

- Han står ute vid grillen, svarar jag.

Men vänta nu, om han är den ANDRA gubben, då måste ju jag vara den FÖRSTA gubben!

- Stick och brinn ungjävel! Fast det sa jag aldrig förstås...

/Fredrik

Tröstköp...

2010-06-16T08:00:00.000+02:00

Ibland när saker och ting skiter sig är det skönt att tröstköpa nått för att få tankarna på annat håll. Men problemet med att jobb skiter sig är att man då heller inte har några pengar att tröstköpa för. Så det är helt värdelöst.

/Fredrik

Det händer...

2010-06-15T08:00:00.002+02:00

ingenting just nu fotomässigt. Vilket gör att jag inte direkt har något att skriva om. Inte mycket som går min väg fotomässigt just nu och frustrationen är påtaglig. Det börjar bli dags att cykla skiten ur sig och börja om.

I helgen som var så gick nått som hette Lida Loop, jag borde ha varit där och slitit för att göra av med lite överskottsenergi. Istället montera jag ihop en grill så att svenssonlivet kan fortsätta snurra några varv till.

/Fredrik

Blir så trött...

2010-06-04T21:04:00.003+02:00

-Hur gör jag för att fota macro?
-Du måste ändra focus genom att trycka på knappen där två gånger...
-Var då?
-Där du har tummen...
-Det funkar inte!
-Nä, du måste trycka två gånger...
-Var då?
-Där du har tummen...
-Det funkar inte!
-Tryck TVÅ gånger...
-Var då?
-...

Mvh
Fredrik
En dag på jobbet...

Sida vid sida...

2010-06-01T23:40:00.005+02:00

tillsammans hjälps dom åt...

Demonstration i Uppsala till stöd för det Palestinska folket och till de aktivister som tillfångatagits och dödats av Israel.
©Fredrik Johansson

Det finns mycket jag skulle vilja säga om Israels agerande denna vecka. Men klockan är tjugo i tolv och jag ska gå upp halv sex och därefter köra bil sex mil till jobbet.

Men Israel beter sig som det där mongot som finns på alla skolgårdar. Han som är obstinat, störig och helt dum i huvudet och som terrar alla andra, och vissa i synnerhet. Medveten om att storebrorsan kommer till undsättning ifall han skulle råka gå lite för långt nån gång.

Hur löser man det? Jag har en idé som jag funderar på att dra på fejjan, får återkomma om det.

Sov väl alla!

Mvh
Fredrik

Yttrandefrihet

2010-05-25T15:00:00.000+02:00

Apropå yttrandefrihet så har Jan Guillou lite tankar på det i AB.

/Fredrik

- Så du...

2010-05-25T09:00:00.000+02:00

hänger med en journalist och knäpper lite kort då eller?

-ja, typ. *suck*

En sifogubbe som undrande medan vi kallpratade lite.

/Fredrik

I am a rocker Baby so why don't you kill me?

2010-05-19T01:15:00.005+02:00

Idag kände jag mig för en stund som 18 igen. Jag hade bestämt mig för att dra och plåta Backyard Babies i Stockholm. Hur coolt är inte det?

Jag började dagen med att komma för sent till jobbet med en halvtimme. Till följd av att jag höll på att glömma att packa med kameran. Så lite improviserat så slängde jag ner lite prylar i en väska som kunde tänkas vara användbart och drog till jobbet. Då kände jag mig som hard ass rocker och riktigt rebellisk som inte packat kameran kvällen före, living on the edge liksom.

Stanna på Max och drog en burgare efter jobbet. Burgare och rockers är liksom bara så rätt. När jag drar därifrån så upptäcker jag att det vält en jädra timmerbil precis nedanför slänten till resturangen och då kände jag mig jäkligt alert som lyckats undgå den händelsen.

Iaf, kom fram till stället och ställer mig långt fram framför scen, här ska rockas loss. Nu var det här ett Nikon-event vilket i praktiken innebar att det var jag och 200 andra fotonördar där. Musiken var högre än jag minns att den brukade vara på konsert. Men under ett trumset hittade jag Robban som undrade om jag ville ha ett par öronproppar, vilket jag inte tackade nej till.

När BB gick av scen första gången så brukar det normalt på en rockkonsert bli halv hysteriskt med folk som ska ropa in bandet igen för några bonuslåtar. Här lät det mer som den där personen som alltid ropar "Hurra!" en gång för mycket vid födelsedagar. Fotonördar - rockers, 1-0.

Så i efterhand kan jag tycka att min självuppfattning som rocker var sådär. I verkligheten stod jag där nästan 37 år gammal med gula öronproppar och oroade mig över hörseln. Iklädd en rockertröja inköpt på en höstmarknad för länge sen. Med en gubbmage som får tröjans rock-drake att mest likna en badanka. Drickandes ett glas vatten innan jag går iväg till min silvergrå SAAB 900 utan extra styling för att åka hem innan klockan slagit tolv.

Helt plötsligt känner jag mig inte så jädra rockig längre.

Men i morgon ska jag åka finlandsbåt och då jädrar...

/Freddo

Vad händer?

2010-05-05T10:00:00.000+02:00

Ja, det händer en hel del faktiskt. Eller både ock är det väl kan man säga. Dels så vart jag huxflux med jobb så jag sitter och färgkorrigerar film om dagarna. Just nu ungefär fyra dagar i veckan. Till hösten kommer det sjunka lite på min begäran. Jag har en tanke om att jobba där på halvtid och med frilansandet på halvtid.

Jag håller på med ett eget projekt och där jag väntar svar på om det blir utställning i framtiden. Jag var på möte förra veckan i Stockholm och det kändes bra så vi får se vad de säger. Passade på att fika och snacka med Crille när jag var där. Det är skönt att träffa gamla klasspolers och dela erfarenheter. Sprang som hastigast på Niklas också, men han var på väg ut på en plåtning och hade inte tid att snacka.

Sen ska man inte nämna bokslut och självdeklaration. Precis som förra året är det en malande känsla av att man gjort något fel. Men vi får väl se, bokslutet blev inte så illa som jag hade förväntat mig.

Jag var iväg och plåtade för en och en halv vecka sedan i mitt projekt. Gjorde en sak som jag faktiskt aldrig gjort tidigare i princip. Jag gick runt och plåtade nästan allt med min fasta 50:a. Efteråt muttrade jag mest över att jag släpat med mig 15kg fotoryggsäck till ingen nytta. Det blir nog en uppsättning fasta gluggar så småningom.

Idag ska jag dra iväg på kulturlunch, så ha det bra alla och jag ska försöka bättra mig på bloggen. Jag har inte planer än på att lägga ner den i vart fall.

/Fredrik

Paul Hansen

2010-04-23T10:00:00.001+02:00

Här finns intervjuer med Paul Hansen hos morgon-TV. Se och lyssna till hur han förhåller sig till att fotografera människor i svåra situationer.

Play1
Play2
(Tillgängliga till 22/4-2011)

Göran Segeholm kör ju radio numera och han har intervjuat Anna Clarén apropå Årets Bild. Annas skarpa analyssinne kommer fram som vanligt.

Så idag har jag lyssnat till två förebilder, förebilder på olika sätt men ändå förebilder. Nu ska jag iväg och plåta ett projekt.

Mvh
Fredrik

Måndag...

2010-04-18T17:36:00.003+02:00

Det kan vara...

2010-04-06T11:00:00.000+02:00

...svårt att jobba när man sätter i vapen i händer på oprofessionella amatörer. En obeväpnad idiot är ändå bara en idiot. Beväpnad är han en slumpmässig livsfara.

/Fredrik

Telefonförsäljning...

2010-03-30T14:00:00.000+02:00

Alltså det här med telefonförsäljning måste ju tillhöra en av de minst genomtänkta affärsidéerna genom tiderna. För hur man än vrider och vänder på det så blir det fel.

Ringer du dagtid för att försöka sälja så är det antingen ingen hemma för att de är på jobbet. Eller också är de hemma och mest troligt för att de inte har något jobb. Utsikterna till att få sälja är rätt små i båda fallen. Ringer man till jobbet är sannolikheten rätt stor att man stör istället.

Ringer man kvällstid så ökar chansen att folk är hemma. Men antingen ringer man mitt i maten eller också mitt i filmen. Chansen till att bli välkomnad är minimal.

Så varför funkar det då? Ja, antagligen för att det är nån stackar som blivit tvingad av arbetsförmedlingen eller som står utanför normala trygghetssystem som jobbar på ackord. Det gör inget att affärsidén är kass när det inte kostar något.

/Fredrik
Telefonförsäljare? Ring inte mig, jag ringer Er om jag är intresserad...

Fulkassan... igen

2010-03-25T10:00:00.001+01:00

Helt ärligt så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om det här. Men det förtjänas att uppmärksammas. Det känns som det inte finns ett civiliserat sätt att uttrycka sig på för hur jädra korkat och illa det där är.

/Fredrik

Hemma

2010-03-24T14:00:00.000+01:00

Äventyrslunch

2010-03-23T14:00:00.001+01:00

Ibland måste man ta sig tid till annat trots det dåliga samvetet över att man gör för litet för att fixa jobb. Således packade jag trangiaköket, torrmat vars bäst före var för två år sedan, vatten, och fulkameran.

©Fredrik Johansson

Efter lite packande och letande efter prylar så kopplade jag hunden och gick iväg. Tänkte inte gå så långt men en liten bit hemifrån finns lite schyssta skogsgläntor. Den första upptäckten var att det var oplogat på den traktorväg som normalt sett går mellan åkrarna. Så det blev till att pulsa lite i snön innan jag kom på att man kunde gå de gamla snövallarna som packat till sig rätt fint.

Dagens första lektion. Korkad husse säger åt hunden att gå bredvid husse, smart husse går efter hunden och slipper därmed trampa igenom skaren i tid och otid. Hunden var betydligt bättre på att lista ut vart det var som mest hållbart att gå. Att trampa genom skaren var tionde steg är lite jobbigt i längden. Men jag kom på att skriva upp damasker på önskelistan inför framtiden, snö i skorna är inge vidare. Skidor eller möjligen snöskor hade väl kunnat funkat också.

En kilometer senare var det färdigpulsat och jag hade kommit fram till min glänta. Såg en fin plats vid en En där snön redan smält undan. Den platsen gillade hunden också, faktiskt så mycket att han tyckte det var ett bra ställe att markera revir på...

Det fick bli mot en sten några meter bort istället. Solen värmde fint och jag satte fart på spritköket. I väntan på att vattnet skulle koka upp så tänkte jag ta några bilder, och då fick jag dagens andra lektion. Kolla alltid att det sitter minneskort i kameran... jäkligt drygt att pulsa i en kilometer för att upptäcka att det inte finns något minne i kameran. Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget med tanke på karriärsvalet, men det har jag alltså inte.

Den gamla maten smakade bra, det tyckte både jag och hunden. Lite O'boy och kaffe på det och lunchen var så bra som den kan bli. Vis av tidigare erfarenhet gick jag efter hunden på vägen hem. När vi väl pulsat oss hela vägen hem igen och jag lagom kommit i ordning så kom bonden och plogade traktorvägen...

/Fredrik

Fulkassan... igen

2010-03-23T09:00:00.001+01:00

Det är inte svårt att förstå att folks förtroende för myndigheter i allmänhet och F-kassan i synnerhet minskar och är i det närmaste obefintlig.

Hur har de tänkt sig att någon ska kunna betala tillbaka över 100' i felaktiga betalningar? Om inte de där 100' kommer på ett bräde så är det inte troligt att man märker att det är fel. Därmed använder antagligen de flesta pengarna, i synnerhet om tillhör den grupp människor som får ersättning från fulkassan.

Om nån fortfarande tror att fulkassans inställning till saker och ting inte är beroende på vilken regering vi har kan läsa här. Mycket tydligare kan det väl ändå inte bli? Att fulkassan i nån mån vill kopplas ihop med Moderaterna för att på så sätt ändå peka ut vem som är skyldig är en sak. Men med tanke på fulkassans badwill så blir frågan om Moderaterna vill kopplas ihop med dem intressantare.

/Fredrik

Måndag...

2010-03-22T14:00:00.000+01:00

15 år senare...

2010-03-22T09:00:00.001+01:00

Tänkte jag att det var dags att skaffa en ny ryggsäck. Den förra har varit en trotjänare och är fortfarande användbar. Men det har börjat gå hål på sina ställen av rent slitage och jag har slarvat bort regnskyddet. Förra året så välkomnade Gävle mig med syndafloden och jag vart tvungen att springa och köpa ett nytt regnskydd. Vet ni hur svårt det är att hitta ett regnskydd i storleken 30-35 liter? Jag såg ut som jag hade en stor bromsskärm på ryggen eftersom det minsta regnskydd jag hittade var på hela 55 liter.

©LowePro

Vidare så har prylarna samlat i en väska börjat bli så tungt att det är skönt med ett bra avbärarbälte. Det saknades helt på den gamla väskan och där var bara ett midjebälte som bara är användbart för att hålla väskan på plats när man cyklar eller åker skidor.

Så nu vart det en ny ryggsäck så att jag ska kunna slita in den lite innan sommaren. Den är typiskt foto-nördig men jag orkade inte leta runt efter nått mindre nördigt. Eftersom det är samma märke som tidigare så ser jag fram emot att denna håller i minst 15 år den med. Den här gången sitter regnskyddet fastsytt i väskan...

©LowePro

Nog med reklam.

Mvh
Fredrik

Grottmänniskor...

2010-03-19T23:00:00.002+01:00

Ibland undrar jag vad det är för grottmänniskor som styr vårt land. Hur kan man tycka att skampålen är en bra väg att gå i brottbekämpning? Exakt hur tjänar samhället på att traumatisera människor?

Nu tycker Beatrice Ask att man ska skicka lila kuvert till alla som är misstänkta för sexköp. Då undrar jag bara varför vi ska begränsa det till sexköp? Borde vi inte skämma ut alla som begår brott?

Hur har hon tänkt sig hantera de som i slutändan visar sig vara oskyldiga? Jag tänker att prostituerade antagligen har vänner som alla andra. Ett antal av dessa kommer troligen att misstänkas för sexköp. Så inte nog med att man pekar ut en oskyldig, man avslöjar också att någon i den misstänktes bekantskapskrets är prostituerad. Det är liksom inte självklart att det är ett känt faktum bland alla vänner som en prostituerad har.

Korkat, moraliserat och moderat...

/Fredrik

Ett annat exempel...

2010-03-18T09:00:00.000+01:00

Igår skrev jag om Torsten och Maggie. Idag tänkte jag skriva om Ulf. Lätt handikappad och tidigare bosatt i ett kallt uthus tillhörande moderaten Stefan Möller. Stefan själv tycker inte att han gjort något fel, trots att han själv är ordförande i den nämnd, socialnämnden, som tilldelade Ulf bostaden hos Stefan. Stefan Möller har enligt AB fått 300 000kr genom åren för besväret. Vilket motsvarat en månadshyra på knappa 4000kr, vilket är rätt högt för ett uthus skulle jag säga...

Jag kan tycka att man är bra korkad när man gör den typen av arrangemang när man sitter på en offentlig position. Det är typiska karaktärsdrag hos någon som sätter sig själv i främsta rummet och som rättfärdigar de egna åsikterna och handlingarna framför rådande samhällsnormer, moral och etik.

/Fredrik

Jag förklarar er nu gifta tills kommunen skiljer er åt...

2010-03-17T11:00:00.000+01:00

©Fredrik Johansson

Av en slump fick jag syn på en grupp på fejjan som protesterade mot att Sotenäs Kommun beslut att separera Torsten och Maggie som varit gifta i 65 år typ. Bakgrunden var att Maggie behövde särskilt boende medan Torsten bedömdes som för frisk och fick således inte flytta med in på hemmet.

©Fredrik Johansson

Jag brukar i min blogg länka ut sådana här fall och liknande. Inte för att jag har något nytt att tillföra direkt utan mer för att dels pin-pointa ut exemplen och dels för att visa att det här inte är särskilt ovanligt. För det finns gott om folk som går runt och inte tror att sådant här händer i Sverige. De tror att Sverige fortfarande är ett varmt och trevligt land, trots att det är kallare, kyligare och otrevligare än på länge.

©Fredrik Johansson

Att det hela verkar har drivits av Moderaterna i Sotenäs är väl kanske inte så jag häpnar av förvåning direkt. Ibland kan man läsa om hur många chefer egentligen kvalar in för att diagnoseras som psykopater. Nu skulle jag vilja se en liknande undersökning baserat på partitillhörighet... Varsegod till de av er som eventuellt jobbar på nån tidning, ett gratistips från mig.

/Fredrik

Hård dag

2010-03-16T17:00:00.000+01:00

Idag har jag varit barnvakt, blir ju så när man har lite att göra. Så jag hann med att se två filmer. Bland annat "Maria Larssons eviga ögonblick". Vilket är något av en fotograffilm, fast egentligen är den inte det tycker jag. Att hon gillar att fotografera är mer ett yttryck för något annat, en längtan och passion kanske. Nä filmen handlar om relationer och att vardagen inte är enkel som i Hollywoods filmer. Klart sevärd hur som helst, och egentligen handlar väl fotografi om relationer.

Mvh
Fredrik

Du skall icke vilseleda betraktaren...

2010-03-15T09:00:00.000+01:00

I debatten är det lätt ibland att tro att bildmanipulation och vilseförande bilder är något som kom med Photoshop. SvD har listat lite kända exempel på manipulationer, inklusive några som tillkom långt innan Photoshop.

På Lars Darebergs blogg blev det lite debatt efter att han visat på exempel från sina egna bilder som Årets Bild ratat pga för mycket photoshop enligt deras mening. När man tittar på dessa exempel så kan det vara värt att också kolla in de vinnande bidragen för jämförelse.

/Fredrik

Vinterdag

2010-03-06T14:00:00.000+01:00

Till och med fågelholken har fått istappar.
©Fredrik Johansson

I dikena tycks det alltdi finnas nått att spana efter.
©Fredrik Johansson

Hästarna såg ut att trivas i solen.
©Fredrik Johansson

Nitrox tyckte att det såg ut som trevliga kompisar.
©Fredrik Johansson

Hemma vänta katten som tyckte hon skulle åka lite snålskjuts bakpå bilen.
©Fredrik Johansson

/Fredrik

Lågsäsong

2010-03-04T09:00:00.000+01:00

Det är lågsäsong på många sätt och vis just nu. Därför jag inte skriver så mycket. Inte här i alla fall. Är dock djupt engagerad i den debatt på fotosidan rörande bilder, naket och porr.

Ett ämne som det är svårt att förhålla sig till av många anledningar. Jag vet inte om jag ska försöka förklara min hållning i frågan heller. Missförstånden har en tendens att öka snarare än minska när man försöker sig på sånt.

Troligen för att många är så fast förankrade i sin uppfattning att det bara måste vara fel på andra uppfattningar.

Vi får se, nån gång kanske jag försöker. Ikväll sticker jag till Stockholm på möte i alla fall. Funderar på om jag ska dra in tidigare och försöka hinna med en utställning också. Vi får se, jag har möte med veterinären också. Nitrox ska få kolla gaddarna. Han har problem med nån form av tandvärk stackarn. Vi får se, det är antagligen snordyrt att fixa. Bara undersökningen kostar 1300:-

/Fredrik

Niklas

2010-02-26T09:00:00.000+01:00

Niklas som gick i min klass har man inte hört så mycket av på ett tag. Man har ju undrat vad han sysslat med. Nu vet vi...

Picture of the Year International

Grymt mannen!

/Fredrik