Ni kanske undrar hur jag hamnade här?

Det gör jag också, i likhet med Johan Glans version av Nisse Hult.

Jag antar att det började någon gång när jag var liten och med de drömmar jag hade då. Jag har inte så mycket minnen av vad jag hade för drömmar som liten. Men jag vet att jag ville bli brandman, eller möjligen polis. De for ju runt och räddade livet på folk mest hela dagarna och det ville jag också göra.

Mina föräldrar hade ett par vänner där mannen jobbade som brandman. Idag minns jag inte längre vad de hette. Men alltid när vi var där så lånade jag en hjälm som han hade hemma och så sprang jag runt och lekte brandman och räddade livet på diverse leksaksdjur och annat. Ofta for vi ner till stationen och jag fick sitta i brandbilen och någon gång hände det att vi tog en tur på samhället till och med. Bättre än julafton nästan.

Jag kände en farlig fascination för eld och med ett barns naiva och okontrollerade förmåga så bidrog jag med min del av lekandet med eld. Inte så mycket för att elda upp saker och ting utan för att känna kontrollen och för att släcka elden, tämja den om man så vill. Nåväl, min pott av tur gick väl åt där för inget allvarligt hände och jag vinner aldrig på lotto längre. Fast fascinationen för eld finns kvar, men idag är den kontrollerad.

fortsättning på fredag...

/Freddo