måndagen den 1:e augusti 2011

Norge - Vi har redan förlorat lite


© Fredrik Johansson

Bevakningen av terrordådet i Norge har varit massiv. Alla bloggare med det minsta samhällsengagemang har skrivit om det. Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva så därför har jag avvaktat tills nu.

Många har erkänt att de först tänkte på muslimska terrorgrupper. Media jagade experter till höger och vänster. Spelade ingen roll vad de sa så länge de sa nånting som gick att spekulera i. Jag minns inte riktigt vad jag tänkte. Först tänkte jag nog bara terrordåd. Sedan minns jag att jag sa till mina kollegor "undrar var nästa bomb smäller?". Det vart ingen andra bomb utan en mycket mer beräknad händelse. Jag tänkte antagligen på vår egen terrorist som misslyckades i Stockholm och att det nu bara är att inse terrorn finns här för att stanna. Antagligen tänkte jag också på muslimska terrorgrupper.

Sedan visade det sig vara en blond helyllenorsk kille med blond hår och blåa ögon. Då pustade många ut och tyckte att det var "tur". Tur för att det inte var en islamsk gruppering. Jag förstår hur dom tänker men jag kan ändå inte förlika mig med tanken. Logiken är naturligtvis att ifall det varit en islamsk grupp så hade främlingfientligheten ökat och avståndet mellan folk hade ökat.

Mitt problem är bara det att jag anser att det är precis vad som skett också. Breivik är högerextrimist som hyllar Sverigedemokrater och dess motsvarighet i Norge. Hur många är det som egentligen känner att de kommit dessa sverigedemokrater nämare? Min gissning är att det inte är så många utan tvärtom, de har tagit än större avstånd till sverigedemokrater och högerextremister.

Bra tycker säkert en del, men personligen så anser jag att om man på allvar anser att avstånd mellan folkgrupper är ett problem så borde det även gälla sverigedemokrater och högerextremer, eller vänsterextremer för den delen. De flesta verkar vara överens om att våldsmänniskor föds i ett upplevt utanförskap, oavsett varför eller på vilken kant man känner sig utanför.

Så avståndet har ökat, utanförskapet har antagligen ökat, inte till muslimer utan till högerextremer. Därmed har också vårt problem ökat, det är inte oförändrat och det är defenitivt inte mindre.

Lite att fundera på när vi sörjer ihop i all vår gemenskap.

/Freddo

0 kommentarer: